Etikettarkiv: Trädgård

Vårtecken

Också i denna del av Sverige kan man nu skönja vårens ankomst.

Det kanske största vårtecknet som synts till här är jag själv, med spaden i högsta hugg i färd med att fortsätta grävandet av rabatterna här ute. Men såklart har det inte tinat så pass att det går något vidare. Lite här och lite där går, men sen tar det stopp. I morgon kanske det går att gräva ett spadtag till, och nästa dag ytterligare ett. Så får man jobba, inte minst som småbarnsförälder.

Vi har packat fikakorgen flera gånger de senaste dagarna, på skinnfällar sitter vi och lapar sol på trappen. I omgångar springer alla familjemedlemmar och tittar på vår nu största sevärdhet. Vintergäcken, som för varje dag slår ut med ytterligare en blomma.

Det är härligt.

Hur det gick med odlingarna

Nu hänger squashbladen deppiga ute i landet, förstörda av alla frostnätter den senaste tiden. Deppiga brunfläckiga ärtplantor hänger över ställningen så den nästan rasar samman. Jorden ligger bar på flera ställen, bondbönorna är ett minne blott, liksom potatisen, morötterna, rödbetorna, spenaten. Och majsen som aldrig blev något, en kålrabbi överlevde, liksom den ensamma rödkålen.

Det är tid för att fundera över hur det gick med odlingarna i sommar, vad som gjordes bra och rätt och det som blev helt fel.

Köksträdgården tidig sommar

Köksträdgården tidig sommar

Landet blev klart i senaste laget, och mycket hade blivit bättre bara det kommit i jorden tidigare. Och var det inte väldigt regnigt i sommar? Jag minns det som att man dag efter dag letade efter solen bakom envisa tjocka mål. Våra grönsaker längtade efter mer sol, så måste det ha varit.

  • sommarbilder-3
  • lok

Men helt tokigt blev det ändå inte i slutändan. Frysen har blivit berikad av bönor, mangold och spenat. Jordkällaren tar hand om den lilla potatisen vi satte. Squashen kom igång för sent, men har ändå gett oss en hel del gott de senaste månaderna. Morötterna smakade underbart men var för få. Gul och röd lök hänger i flätor i köket. Landet tar fortfarande hand om rotselleri, purjolök, lite vitkål, mangold, sen sallat osv. I köksfönstret står en flaska ringblomsolja. I det stora hela är vi nöjda.

Ärtor måste såklart finnas till barnen

Ärtor måste såklart finnas till barnen

ringblomma

Det största problemet vi hade med årets odlingar var dock hönsen. Frigående ungtuppar som inte har någon som helst heder i kroppen. Riktiga marodörer. De krafsade glatt runt i jorden, rakade jorden av potatisen och bröt av lökar, krafsade upp morötter, de är glada i bönor och det sägs också att de kan gilla squash…

unghons-2

Vi försökte hålla dem undan med tillfälligt elstaket, utan el dock, och det hade kanske varit bra, för tupparna gick bara obekymrat igenom. På sikt, kanske nästa vår, (som ju kommer vara så lång så lång med massor av tid?) ska vi bygga ett ordentligt staket runt , i trä antagligen. Men hur ska det utformas? Vi vet inte ännu, kanske någon som har något tips?

En ny generation marodörer på gång?

En ny generation marodörer på gång?

Bygge av litet växthus

litesensistensens

Ett stort litet steg är att få till ett växthus. Vi vill såklart ha ett stort, stort där vi får plats med massor. Men tills dess är vi stolta att få presentera vårt bygge av ett litet i plast, älskad av höns, växter och ivriga odlare.

I våras kom vi på att vi kunde ha några tomater vid smedjans södervägg. Kankse ställa några fönster eller plast mot.

vaxt

Och växterna var sådda.

vaxt-2

Men vi tänkte sedan att lite mer avancerat kan man faktiskt göra det. Men tiden går ju, och en massa annat har kommit före, så inte fören nu blev det av.

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag. Matilda och Axel i full gång!

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag.
Matilda och Axel i full gång!

vaxthus-2

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Till slut var det nästan färdigt och växterna hade fått flytta in. Nåja, de stod i alla fall där, fast i sina krukor. Några timmar senare har kycklingtupparna också hittat dit. Krafsat bort hela gången, tomatplantor var avbrutna, och klipsen till uppbindning av tomaterna hade av solen smällt ihop till en klump.

Ett växthus har vi i alla fall, fast en nätdörr behöver kompletteras samt ett fönster i taket för luftning.

vaxter

Att hitta sin köksträdgård

Man tror att man har sådan koll, men tiden visar en något annat. Så var det med valet av platsen för vår köksträdgård. Sanningen att säga har den i tanken varit både på det ena och andra stället. Och i verkligheten grävde jag förre året vid den här tiden, upp ett litet land. Där det kunde passa, tyckte jag då. Jorden var inget att skryta om. Lerigt och dant. På våren blött som bara den, under sommarens hetta bildades en hård skorpa. Men med lite arbete löste vi det och fick en skaplig skörd av både potatis, morot, sallat, bönor och ärtor. Det var ju något som gjordes i all hast för att det kröp i fingrarna. Helt enkelt.

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

I år har det funnits lite mer tid för eftertanke och planering. I vintras funderade vi på att skapa en köksträdgård norr om huset. Jorden var inte så kul där heller, men vi trodde att det såg ut så överallt här på gården. Ett tips, när man tror att man har koll på sin jord på sin lilla täppa, kolla en extra gång. Spring runt och gräv och känn efter.

Vi gjorde det till slut. Det var då för väl, för vi hittade platsen. En mullrik, fin, lagom blöt jord i sluttning mot öster. Vi fick i samma veva reda på att husets tidigare ägare hade potatisland på denna plats någon gång på 1960-70-talet.

Perfekt, nästan. Platsen ligger delvis i skugga av våra fantastiska vårdträd, lönnarna och delvis av huset på kvällskvisten. Men det får bli där i alla fall. Det får bära eller brista. Vi får utvärdera det hela i höst.

Varför hade vi då inte mer koll på denna plats? Det kan man verkligen fråga sig, den har faktiskt varit lite i glömska. Platsen där man kan ha det som inte är lämplig någon annanstans.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Och i våras beslutade vi oss för att ha vedbacken här, med tillhörande vedbod. Så trästockarna drogs hit.

landet-3

Då gjorde vi provgrävningen, och då, inser vi att vi tänkt fel. Så kan det gå med för snabba beslut. (Om nu ett års grubblande kan kallas ett snabbt beslut…)

Så nu har vi grävt för hand i flera veckor, grävt upp mängder med hallonskott, krattat löv och gammalt gräs. Vi tänker oss att utöka med samma ytstorlek varje år, tills vi får den storlek vi önskar. Vi tänker oss också fruktträd och bärbuskar i anslutning, en örtagård och så småningom en damm med ankor… Tänk vad mycket kul man kan göra!

Landet tar sin form

Landet tar sin form

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Så nu är vårsådden i full gång. När de första fröna kom i jorden, hörde vi också årets första gök.

regnbåge

Något att kratta på söndag

Våren är här! Och det är som att vakna ur ett ide, vi blir våryra och glömmer tider medan vi gräver, eldar, krattar och sågar. Och lika våryra barn har vi, som springer omkring och hittar på nya lekar, skrattar, och bråkar lite där mellan. Vår!

Vi har haft snö på gården ganska länge, men där det tinade först är den plats jag planerat att ordna klassiska blomsterrabatter på. Jag skulle tro att det funnits något liknande på platsen förr, stentrappan som går rakt nedanför husets entré har sett lite ensam ut. Så äntligen fram med spaden! Tanken är att det ska bli två långa rabatter på varsin sida om trappan, så det blir en gång mellan dem.

grusgang-4

Jag märkte att i kanten av den blivande rabatten var det en hel del grus, och då började jag snegla lite mot vad som skulle bli gången mellan rabatterna. Vi har misstänkt att det kanske har varit en grusgång där förr.

Vi hade hur som helst bestämt oss för att inte ordna någon grusgång där nu. Allra minst försöka gräva fram några enstaka stenar som kanske råkade ligga kvar.
Men nu när jag stod där med spaden i högsta hugg tog nyfikenheten över. Lite kunde jag väl gräva fram, bara för att se, ingen behövde ju veta något…

Det fanns ju massor av grus under grässvålen!

Det fanns ju massor av grus under grässvålen!

När man tänker efter är det lite konstigt att bara gräva fram en fläck, det blir inte så vackert. Och lite svårt att hålla hemligt. Så det blev som det blev, jag grävde fram hela gången!

Och så här blev det. Varje söndagsmorgon ska vi ut och kratta!

grusgangen

När gången var färdig, fortsatte vi grävandet på annat håll…

Blivande köksträdgård

Blivande köksträdgård

Och jag kommer såklart gräva vidare på rabatterna sen också.

Sommartankar på vinterns tröskel

På något sätt har lugnet lagt sig över Tuggeliet. Ute har också kylan lagt sig över landskapet som från grått blivit lysande vitt. Vi kastar oss ut så fort solen lyser och dricker så mycket c-vitamin vi kan komma åt. Annars går livet på gården sin gilla gång så här års. Djuren tuggar hö och solar sig också så fort chansen kommer.

Vi planerar och tänker så det knakar i takt med husets knakande temperaturskiftningar. (Det är kallt på golvet, det har visat sig att trossbottnen rasat under köksgolvet på norrsidan. Inget att göra åt nu tänker vi och letar trasmattor. Helst i ull.)

tagetes

Jag sitter redan nu och planerar kommande växtsäsong som helst ska bli lite mer i sin ordning än den senaste. Jag funderar på en grönsaksodling med en 8-årig växtföljd, som innebär att man inte har samma sorts gröda på samma ställe fören 7 år senare, som i sin tur hindrar grödorna från en massa sjukdomar som orsakas av att en växt växer för länge på samma ställe. Men det är lite pyssligt, främst för att man oftast inte vill ha lika mycket av allt man odlar.

En vision om hur gården skulle kunna se ut om några år

En vision om hur gården skulle kunna se ut om några år

Kanske plöja ett grönsaksland innan det tjälas?

Julhyacinten har vaknat

Köksträdgård

Jag hade inte tänkt ha något grönsaksland i år, men såklart blev det så i alla fall!

Vi har som sagt lerjord här på Tuggeliet. Blött är det också, det behövs dikas om överallt. Med en maskin tänker vi oss, inte med spade som är det mest avancerade verktyget för ändamålet vi har idag. Det får bli ett senare projekt därför är det bara att gilla läget. Och läget kan gillas med lerjord, den är bra på så vis att näringen stannar kvar i jorden bättre än i sand, liksom vattnet. Men den är tung att arbeta med och det tar längre tid på våren innan den värmts upp så pass att det går att odla i den. Men på sikt kan den bli riktigt bra, om man hela tiden tillför organiskt material, som kompost, gödsel och odlar gröngödsel. Regeln är att alltid tillföra lika mycket som man tar bort, fast bättre är att tillföra mer än vad man tar bort. Alltså, skördar man en morot så måste jorden få tillbaka den energi och näring som moroten innehåller, tex att låta morotsblasten gå tillbaka till jorden och lite till. En jord ska efter en livstids odling vara bättre än innan, inte sämre. Det är hemligheten med ekologiskt odling kan man säga. Och det tycker vi är bra, att avtrycken man gör på denna planet blir små, eller tillför något gott i stället för att bara belasta.

Men det är också viktigt att man inte överdriver sitt gödslande, då blir det i stället övergödning, som är ett stort problem på vissa håll. Det krävs planering och lite kunskap så man gödslar sin jord vid rätt tidpunkt och att man har rätt mängd.

Vart är vi då i dessa tankar, ja vi har ju inte kommit så långt. Än så länge har vi bara getter här, och gödsel från dem är inte så mycket att prata om. Komposten har inte kommit igång än riktigt.
Vi försöker ordna det på lite andra sätt tills vidare. Odla på höjden till exempel är nog inte så tokig på vår ännu ganska hårda, blöta lerjord. Och så en massa organiskt material, som löv och annat vi hittar här. Och jord från den gamla gödselstacken från gården. Vilken mull! Vi passar på att slå nässlor nu innan dem går i blom och täcker landen med dem. Har de börjat blomma kan de eftermogna och få frön, även efter man slagit dem. Hoppas det går bra, annars odlar vi snart bara nässlor.

Och så kom det sig så, att vi fick lite sättpotatis och lite annat som vi kunde sätta ner i jorden, tack Kalle och Lovisa! Dessutom hade jag en del frö kvar från förra året. Lite man tager vad man haver. Men självförsörjande på grönsaker kommer vi inte bli detta år. Men lite odlarglädje får vi alla fall.

Varje gång jag stoppar ner ett frö i jorden känns det lika omöjligt och rent magiskt, att det skulle gro och börja växa och bli till något ätbart eller vackert. Men så funkar det i alla fall oftast, och varje gång får man då lära sig att ingenting är omöjligt och att livet faktiskt är ganska magiskt.


  • Matilda och barnen hjälper till att så.