Etikettarkiv: Skurgolv

Ett nytt hem

För en liten stund sedan packade vi upp den sista kartongen. Nu ser vi resultatet av de senaste veckornas jobb med att skapa ett nytt hem. Och det känns faktiskt som hemma. En jättestor förändring har hänt sedan vi för första gången kom in i huset. Den största och viktigaste förändringen vi gjort är slipningen av golven. Hela huset bytte karaktär, eller kanske rättare sagt, hittade sin själ. Från den lite tunga murriga känslan till en lättsam och ljus. Jag går runt och riktigt myser och tycker huset är så fint. Jag känner verkligen för det och vill liksom vårda och ta hand om det.

Slipningen drog ut på tiden, vi hoppades på två dagars arbete, men det blev fyra. Det gick bra tills vi skulle ta oss an kanterna med kantslipen. Det geggade ihop sig och slippappret blev nästan genast förstört. Antagligen blev det för varmt. Vi hade fått tipset att hälla matolja på golvet, men det hjälpte inte. Ett tag gav vi upp. Då satt vi och försökte skrapa bort lacken med hjälp av kniv och sandpapper. Det gick sådär. Tog enormt med energi och tid. Sedan kollade vi lite på nätet och fick där tips om att använda det allra grövsta pappret (kornighet 24), men något sådant hade vi inte. Då ringde vi färghandlan som hyrt ut slipen till oss och det visade sig att han glömt att skicka med oss just det pappret. Och där var lösningen. Det gick, man fick stänga av ofta och slå pappret mot något hårt och borsta av det klibbiga med stålborste, sedan kunde man slipa vidare.
Det blev ju bra tillslut.

Nu slipar vi!

Den här helgen slipar vi golv. Helst ska vi bli klara innan dagen når sitt slut. Vi slipar alla golv i hela huset, förutom badrumsmattan då. De är alltså lacket som vi slipar bort, annars försöker vi ta så lite som möjligt för att inte förstöra den hårda ytan för mycket. Det gör man dock ändå när man slipar, som inte är så önskvärt om man som vi, ska ha skurgolv. Men kommer vi skura ihärdigt och ofta framöver så blir det nog bra. Såpskurning med linoljesåpa gör, förhoppningsvis, golvet mer och mer motståndskraftigt mot allt som man genom åren kommer att spilla.

Inget mer än linoljesåpa kommer vi ha på golvet, inget som ska försöka få det ljusare, eller få det att se mer ut som ett gammalt skurgolv. Tydligen finns det en massa teorier om detta. Vissa lutar sina golv, men det har jag hört kan ha motsatt effekt, golvet suger åt sig smuts och spill som en svamp. Så vi väljer att göra så lite som möjligt, så enkelt som möjligt och så får vi se hur det blir.

Med slipen fick vi sex slippapper med olika grovlekar. Eftersom vi som sagt ska ha skurgolv, och kommer rugga upp ytan det första vi gör när vi skurar, är det ingen mening att slipa golvet helt lent. Så vi slipar med de tre eller fyra grövsta. Sen låter vi det vara.
Men det blir många vändor i alla fall fram och tillbaka, golven är så sneda och ojämna, som sig bör i ett gammalt hus.

Men jag måste säga, att sliperiet gör mig lite nervös. När jag slipar så känns som det att ben och armar börjar rycka och leva sina egna liv. Jag får liksom ingen styrsel och så hoppas det till och så blir det en liten fin grop i golvet. Det är väl säkert en vanesak och jag skulle säkert kunna bli hur bra som helst… men jag överlåter det mesta slipandet nu till Nils. Jag går mest efter med sandpapper i stället där slipmaskinen inte kommer åt. Det är roligt det också!

Vägen fram

Tanken är att vi ska flytta in om en månad. Innan dess hoppas vi att vi blivit klara med vissa saker. Saker som förenklar livet en aning för en småbarnsfamilj och förhoppningsvis ökar trivseln. Det första som vi tog oss an var vattnet, i husets vattensystem som inte ville släppa ifrån sig något vatten. Den andra viktiga saken var vägen till huset, ca 250 meter lång lervälling med bäckar i hjulspåren och granar som rispade sönder lacken på bilen. Efter att vi röjt allt sly vid vägkanten tog vi dit en grävare som fick gräva diken och en lastbil som fick lasta av 14 ton grus som räckte en tredjedel av vägen och vips så var den körbar. Hoppas den håller. Och tiden kommer nog göra den vacker. Nu uppskattar vi de allmänna vägarna desto mer, och tänk vad de har kostat! Imponerade och lite häpna åker vi numer på landets, som vi nu inser, ganska välskötta grusvägar.

Vi har inte varit så mycket på gården än egentligen, då vi mest kan åka upp på helger, men ändå känner jag den bättre redan än många andra ställen jag bott på. Bara för att jag verkligen har behövt städa den på djupet från början. Och för varje rum i huset man tar sig an, genom att ta bort främmande föremål, skura golv och andra ytor, damma spindelväv från väggarna, tar man också till sig.
Nu i helgen tog vi bort en gammal soffa som stod i vardagsrummet och därmed gjorde jag också en ordentlig städning. Och vilket rum, kärlek vid tionde ögonkastet. Tapeten hade vi från början tänkt måla över, kanske sätta in ny lister och slipa bort lacken från golvet. Men vi har ändrat oss. Nu ser vi att tapeten är charmig, listerna är tidstypiskt 1940-tal och golvet tänker vi fortfarande slipa.

Regniga dagar har jag ibland roat mig med att titta på gamla tapeter på nätet som man trycker upp igen med gamla metoder, http://www.handtrycktatapeter.se/. Det är verkligen en fröjd att kunna se de olika mönstren från olika århundraden och årtionden. Detta gjorde jag också nyligen och så hittade jag plötsligt vår tapet och fick på så vis veta att den är 1940-tal och heter Gamla Linköping Blomster och skulle vi tapetsera om rummet med samma mönster skulle det kosta minst 45 000…

När jag skurade de vattenburna elementen i rummet insåg jag också att dessa tapeter är de enda i huset som är uppsatta tidigare än värmesystemet, som troligtvis sattes in runt 1950-talet. Bara en sådan sak. För övrigt ska man inte röra tapeten så mycket, definitivt inte skura den. Den är tryckt i limfärg, och när ett hus ståt tomt under en längre period och därmed fått ett fuktigare inneklimat försvinner själva limmet i färgen och kvar blir egentligen bara pigmentet. Med andra ord, rör man tapeten så försvinner den. Kanske borde prova tricket med att stryka tapeten med vitt bröd, då ska tydligen färgen bli kvar men smutsen gå bort. Någon som provat?

Eftersom vi tycker det är så himla roligt att städa har vi beslutat oss för att ha skurgolv i alla rum i huset, förutom badrummet. Vi har läst om att det inte är så opraktiskt som man kan tro, och när vi då också tycker det är det vackraste man kan göra med ett trägolv provar vi det. Idag är det lackat och som genom åren blivit rejält slitet och därmed inte så upphetsande. Golven i hallarna och i köket var täckta med masonit och plastmatta. Det rev vi ut. Plast på golv tycker vi inte är så kul. (Plast är väl sällan just det iof, bortsett från lego.) Dessutom är det inte så vettigt att ha ett sådant tätt material i ett hus som är byggt för att kunna andas åt alla håll, då kan det bli problem med fukt och det vill man inte.

Under plastmatta och masonit fann vi hårt nedsmutsade golv fulla med spik. Nedsmutsningen har vi inte längre alls svårt med att förstå. Har man gjort en liten promenad på markerna runtom huset har man också fått fina lerklackar på sina skor. Vi har köpt mark med lera. Det har både sina för -och nackdelar, mer om det en annan gång. Men en nackdel skulle man kunna säga är all smuts man man skulle kunna dra in i huset. Ta av skorna, tack.

Spiken har sin förklaring i hur man satte fast masoniten. Den fick vi nu dra ut, men det gick ganska smidigt då vi var tre generationer i familjen, vi, mina föräldrar och barnen, som drog och tråkigare saker man kan göra tillsammans.