Etikettarkiv: Husbestyr

Plötsligt hade huset spröjs med pelargoner

Julen åkte ut för några veckor sedan, det gjorde också granen. I brist på det gröna började tankarna fara mot sommarens grönska.

  • Gissa vart vi hade vår gran, och vilken väg den tillslut fick vandra...
  • fonsterbrada-10

Till att börja med tar vi fram alla pelargoner som varit på någon sorts vinterförvaring. Vi har inte ännu de bästa förutsättningar för övervintring av växter, de fick stå i vårt linneskåp med ett litet fönster mot öst. Det är ganska kallt där, men lite för mörkt. Får se om vi hittar på någon bättre lösning till nästa år. Men alla verkar ha överlevt i alla fall.

För några år sedan hade jag pelargonerna på vinterförvaring i ett förråd, och reste bort ett tag men glömde sätta på värmen i förrådet. Det blev såklart minusgrader medan vi var borta – och alla pelargoner dog. Tur att det är så lätt att ta sticklingar, det går fort att få upp ett antal igen.

Vi har bara ett söderfönster i huset, där får pelargonerna vara nu när de ska vakna till liv, efter att jag klippt ner dem ganska rejält. Men en liten fönsterbräda räcker dåligt för 30 krukor pelargoner. Så vi byggde en fönsterbräda till. När pelargonerna vaknat och börjat få nya små blad brukar jag plantera om dem i ny jord.

fonsterbrada-11

På utsidan ser det nästan ut som att varje fönster är tvådelat sedan den extra fönsterbrädan kom upp, så fint det skulle vara med spröjs tänker vi då. Fönstren behöver en renovering, men byta ut dem bara för att vi vill ha spröjs… Det känns inte vettigt. Det är en ganska bra kvalitet på dessa, dessutom tror vi de är original för huset, annars hade det varit en helt annan sak.

lite ljusare sprojs

Skulle man kunna ha fuskspröjs? Vi har i alla fall skaffat en bok om hur man renoverar gamla fönster, en tanke är att sätta igång med fönsterrenovering snart. I sommar, som är den bästa tiden för att renovera fönster, kan jag nog med säkerhet säga att vi kommer att ha annat att göra.

Fönster i behov av renovering

Den gamla färgen har krakelerat och börjat lossna. Vi tror och hoppas därför att det är en oljebaserad färg och inte någon akrylatfärg, som bara skulle ha släppt träet i stora flagor.

Det är mycket tankar nu på vad som ska hända sen, januari har varit en ganska lugn månad men vi ser fram mot alla kommande projekt.

Kampen mot kylan

När julen närmade sig blev det också kallare och kallare. Tuggeliet badade i sol på julafton, på natten frös rören och vi var utan vatten. Det är spännande med det första året i ett nytt hus, alla årstider har sina överraskningar.

vinter-5

Vi hade väntat på den första köldknäppen, men den kom lite olägligt då vi inte hade hunnit täta en del håligheter och kattgluggar i grunden än…

Så mitt i julfirandet på annat håll kastade sig Nils hem och började täta runt huset, bland annat genom att skotta upp snö, elda och sätta igång byggfläktar i grunden. Efter ett tag släppte en propp (det tar längre tid än vad man kan tro), men vi hade fortfarande inget vatten. Hade pumpen gått sönder eller låg vattenledningen ytligt någonstans? Skulle vi få vatten igen innan källossningen kom någon gång i vår?

Då stegade Nils ner i brunnen för att kika hur det såg ut där. Då såg han att en koppling på vattenledningen hade hoppat isär. Antagligen för att det blivit för högt tryck då det var stopp i rören. Tillbaka med den och vi hade åter vatten i huset. Ingenting annat trasigt, vad vi vet.

Det tog tre dagar att lösa vattenproblemet. Hur gör man då undrar ni? Vi har höns, getter, får, kanin och katt som vill ha vatten, flera gånger om dagen. Nu när de äter så mycket hö för att hålla värmen (detta gäller inte katt och höns) blir de också väldigt törstiga. Och det tar inte många timmar innan vattnet fryser. Svaret är helt enkelt goda grannar. Och vi kan konstatera, vilket vi i och för sig gjort tidigare, att vi hamnat på ett fantastiskt ställe med omtänksamma, fina människor runt omkring oss.

Törstig kanin

Törstig kanin

Fåglarna har det också kämpigt när det är kallt men vi hjälper dem gärna. De skänker oss stor glädje med sin sång och det är inte sällan vi sitter vid köksbordet och tittar ut på det välbesökta fågelbordet.

Fåglarna ska också överleva kylan. Vi hjälper dem gärna

Här är en Entita. Eller är det en Talltita? Vi tror vi börjar kunna skilja dem, annars så lika fåglarna, åt

Nu slipar vi!

Den här helgen slipar vi golv. Helst ska vi bli klara innan dagen når sitt slut. Vi slipar alla golv i hela huset, förutom badrumsmattan då. De är alltså lacket som vi slipar bort, annars försöker vi ta så lite som möjligt för att inte förstöra den hårda ytan för mycket. Det gör man dock ändå när man slipar, som inte är så önskvärt om man som vi, ska ha skurgolv. Men kommer vi skura ihärdigt och ofta framöver så blir det nog bra. Såpskurning med linoljesåpa gör, förhoppningsvis, golvet mer och mer motståndskraftigt mot allt som man genom åren kommer att spilla.

Inget mer än linoljesåpa kommer vi ha på golvet, inget som ska försöka få det ljusare, eller få det att se mer ut som ett gammalt skurgolv. Tydligen finns det en massa teorier om detta. Vissa lutar sina golv, men det har jag hört kan ha motsatt effekt, golvet suger åt sig smuts och spill som en svamp. Så vi väljer att göra så lite som möjligt, så enkelt som möjligt och så får vi se hur det blir.

Med slipen fick vi sex slippapper med olika grovlekar. Eftersom vi som sagt ska ha skurgolv, och kommer rugga upp ytan det första vi gör när vi skurar, är det ingen mening att slipa golvet helt lent. Så vi slipar med de tre eller fyra grövsta. Sen låter vi det vara.
Men det blir många vändor i alla fall fram och tillbaka, golven är så sneda och ojämna, som sig bör i ett gammalt hus.

Men jag måste säga, att sliperiet gör mig lite nervös. När jag slipar så känns som det att ben och armar börjar rycka och leva sina egna liv. Jag får liksom ingen styrsel och så hoppas det till och så blir det en liten fin grop i golvet. Det är väl säkert en vanesak och jag skulle säkert kunna bli hur bra som helst… men jag överlåter det mesta slipandet nu till Nils. Jag går mest efter med sandpapper i stället där slipmaskinen inte kommer åt. Det är roligt det också!

Vattenfix – Del 2

Sist berättade jag om hur vi kollade brunnen och hydroforen och kom fram till att stoppet låg någonstans i röret mellan hydroforen och kökskranen. Jag vill tillägga att jag fick god hjälp av svärfar Kenneth. Tack för hjälpen!

Vi fick i alla fall ge oss till slut då mina ansträngningar att (i en högst obekväm vinkel) blåsa i kökskranen gav föga resultat. Veckan därpå fick vi besök av en kompis och han hade med sig en kompressor. Tanken var att jag skulle stå inne vid hydroforen och, med en hink, fånga vattnet från det frånkopplade vattenröret.
-Ta det lite lugnt, bad jag min kompis, men han tyckte det var bättre att blåsa på för fullt för att så mycket skit som möjligt skulle komma med. Det mesta av vattnet tog en vända i hinken och stannade sen på mina kläder. Efter det kom jag på att det var en bra idé att täcka hinken med en tjock trasa.

Hur som helst så varvade vi blåsningarna med att låta vattnet spola med fullt tryck åt andra hållet och vi lyckades till slut få igång vattnet i köket! Med samma metod fick vi även igång duschen, handfatet och toaletten. Troligtvis var avlagringarna som orsakade stoppet till största delen mangan. Om två veckor får vi svar på vattenanalysen.

Vattenfix – Del 1

Vi visste att det var dåligt tryck i kranarna när vi köpte Tuggeliet. Dom tidigare ägarna sa att dom trodde att felet låg nere i brunnen. Vi hade inställningen att ”det där fixar vi på nåt sätt” och när vi var där första gången och började städa så la vi även till ”det där bör vi nog fixa snarast”.

Andra gången vi åkte dit hade vi med oss en nyinförskaffad dränkbar pump för att kunna tömma brunnen och titta efter hur det såg ut där nere. När pumpen gått ett tag och vattenytan sjunkit några meter började även modet sjunka. Hur djupt kan det va? Kommer stegen att räcka? Får man plats där nere?

Brunn med högst tillfälligt plåtochlastpallslock

Till sist blev rörbiten från borrhålet synlig (det hade borrats ett hål nere i den grävda brunnen någon gång när den var sinad) kunde vi inte se något uppenbart fel på den. Vi fick tänka om och bestämde oss för att skruva av röret efter hydroforen, som stod i ett utrymme inne i köket, för att kolla om det var bra tryck där. Det var en lättnad att upptäcka att det var full fart på vattnet där! Trycket i hydroforen steg även fort när pumpen nere i brunnen gick igång. Så långt fungerade alltså allt precis som det skulle!

Stoppet var således någonstans på röret som går från hydroforen till kranen i köket. Det gick att blåsa i kranen så att det flöt upp vatten borta vid hydroforen och det gav oss hopp om att man, med en kraftigare blåsmanick än ett par mänskliga lungor, skulle kunna blåsa liv i systemet… Fortsättning följer!

Snart ska det målas

Det har blivit ganska mycket målning här och var nu. Ingenting är färdigt men en hel del har påbörjats.
Två rum vill vi ska bli i ordning innan vi flyttar in, köket för att man alltid är och vill vara i sitt kök, och barnrummet, helt enkelt för att dom är värda ett fint rum.

Syster Linnea spacklar dörrar inför målning.

Nils får hjälp av barnen att förbereda alla köksluckor inför målning och Ylva blandar till äggoljetempera inför målning.

Vägen fram

Tanken är att vi ska flytta in om en månad. Innan dess hoppas vi att vi blivit klara med vissa saker. Saker som förenklar livet en aning för en småbarnsfamilj och förhoppningsvis ökar trivseln. Det första som vi tog oss an var vattnet, i husets vattensystem som inte ville släppa ifrån sig något vatten. Den andra viktiga saken var vägen till huset, ca 250 meter lång lervälling med bäckar i hjulspåren och granar som rispade sönder lacken på bilen. Efter att vi röjt allt sly vid vägkanten tog vi dit en grävare som fick gräva diken och en lastbil som fick lasta av 14 ton grus som räckte en tredjedel av vägen och vips så var den körbar. Hoppas den håller. Och tiden kommer nog göra den vacker. Nu uppskattar vi de allmänna vägarna desto mer, och tänk vad de har kostat! Imponerade och lite häpna åker vi numer på landets, som vi nu inser, ganska välskötta grusvägar.

Vi har inte varit så mycket på gården än egentligen, då vi mest kan åka upp på helger, men ändå känner jag den bättre redan än många andra ställen jag bott på. Bara för att jag verkligen har behövt städa den på djupet från början. Och för varje rum i huset man tar sig an, genom att ta bort främmande föremål, skura golv och andra ytor, damma spindelväv från väggarna, tar man också till sig.
Nu i helgen tog vi bort en gammal soffa som stod i vardagsrummet och därmed gjorde jag också en ordentlig städning. Och vilket rum, kärlek vid tionde ögonkastet. Tapeten hade vi från början tänkt måla över, kanske sätta in ny lister och slipa bort lacken från golvet. Men vi har ändrat oss. Nu ser vi att tapeten är charmig, listerna är tidstypiskt 1940-tal och golvet tänker vi fortfarande slipa.

Regniga dagar har jag ibland roat mig med att titta på gamla tapeter på nätet som man trycker upp igen med gamla metoder, http://www.handtrycktatapeter.se/. Det är verkligen en fröjd att kunna se de olika mönstren från olika århundraden och årtionden. Detta gjorde jag också nyligen och så hittade jag plötsligt vår tapet och fick på så vis veta att den är 1940-tal och heter Gamla Linköping Blomster och skulle vi tapetsera om rummet med samma mönster skulle det kosta minst 45 000…

När jag skurade de vattenburna elementen i rummet insåg jag också att dessa tapeter är de enda i huset som är uppsatta tidigare än värmesystemet, som troligtvis sattes in runt 1950-talet. Bara en sådan sak. För övrigt ska man inte röra tapeten så mycket, definitivt inte skura den. Den är tryckt i limfärg, och när ett hus ståt tomt under en längre period och därmed fått ett fuktigare inneklimat försvinner själva limmet i färgen och kvar blir egentligen bara pigmentet. Med andra ord, rör man tapeten så försvinner den. Kanske borde prova tricket med att stryka tapeten med vitt bröd, då ska tydligen färgen bli kvar men smutsen gå bort. Någon som provat?

Eftersom vi tycker det är så himla roligt att städa har vi beslutat oss för att ha skurgolv i alla rum i huset, förutom badrummet. Vi har läst om att det inte är så opraktiskt som man kan tro, och när vi då också tycker det är det vackraste man kan göra med ett trägolv provar vi det. Idag är det lackat och som genom åren blivit rejält slitet och därmed inte så upphetsande. Golven i hallarna och i köket var täckta med masonit och plastmatta. Det rev vi ut. Plast på golv tycker vi inte är så kul. (Plast är väl sällan just det iof, bortsett från lego.) Dessutom är det inte så vettigt att ha ett sådant tätt material i ett hus som är byggt för att kunna andas åt alla håll, då kan det bli problem med fukt och det vill man inte.

Under plastmatta och masonit fann vi hårt nedsmutsade golv fulla med spik. Nedsmutsningen har vi inte längre alls svårt med att förstå. Har man gjort en liten promenad på markerna runtom huset har man också fått fina lerklackar på sina skor. Vi har köpt mark med lera. Det har både sina för -och nackdelar, mer om det en annan gång. Men en nackdel skulle man kunna säga är all smuts man man skulle kunna dra in i huset. Ta av skorna, tack.

Spiken har sin förklaring i hur man satte fast masoniten. Den fick vi nu dra ut, men det gick ganska smidigt då vi var tre generationer i familjen, vi, mina föräldrar och barnen, som drog och tråkigare saker man kan göra tillsammans.