Etikettarkiv: Grönsaksodling

Bygge av litet växthus

litesensistensens

Ett stort litet steg är att få till ett växthus. Vi vill såklart ha ett stort, stort där vi får plats med massor. Men tills dess är vi stolta att få presentera vårt bygge av ett litet i plast, älskad av höns, växter och ivriga odlare.

I våras kom vi på att vi kunde ha några tomater vid smedjans södervägg. Kankse ställa några fönster eller plast mot.

vaxt

Och växterna var sådda.

vaxt-2

Men vi tänkte sedan att lite mer avancerat kan man faktiskt göra det. Men tiden går ju, och en massa annat har kommit före, så inte fören nu blev det av.

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag. Matilda och Axel i full gång!

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag.
Matilda och Axel i full gång!

vaxthus-2

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Till slut var det nästan färdigt och växterna hade fått flytta in. Nåja, de stod i alla fall där, fast i sina krukor. Några timmar senare har kycklingtupparna också hittat dit. Krafsat bort hela gången, tomatplantor var avbrutna, och klipsen till uppbindning av tomaterna hade av solen smällt ihop till en klump.

Ett växthus har vi i alla fall, fast en nätdörr behöver kompletteras samt ett fönster i taket för luftning.

vaxter

Att hitta sin köksträdgård

Man tror att man har sådan koll, men tiden visar en något annat. Så var det med valet av platsen för vår köksträdgård. Sanningen att säga har den i tanken varit både på det ena och andra stället. Och i verkligheten grävde jag förre året vid den här tiden, upp ett litet land. Där det kunde passa, tyckte jag då. Jorden var inget att skryta om. Lerigt och dant. På våren blött som bara den, under sommarens hetta bildades en hård skorpa. Men med lite arbete löste vi det och fick en skaplig skörd av både potatis, morot, sallat, bönor och ärtor. Det var ju något som gjordes i all hast för att det kröp i fingrarna. Helt enkelt.

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

I år har det funnits lite mer tid för eftertanke och planering. I vintras funderade vi på att skapa en köksträdgård norr om huset. Jorden var inte så kul där heller, men vi trodde att det såg ut så överallt här på gården. Ett tips, när man tror att man har koll på sin jord på sin lilla täppa, kolla en extra gång. Spring runt och gräv och känn efter.

Vi gjorde det till slut. Det var då för väl, för vi hittade platsen. En mullrik, fin, lagom blöt jord i sluttning mot öster. Vi fick i samma veva reda på att husets tidigare ägare hade potatisland på denna plats någon gång på 1960-70-talet.

Perfekt, nästan. Platsen ligger delvis i skugga av våra fantastiska vårdträd, lönnarna och delvis av huset på kvällskvisten. Men det får bli där i alla fall. Det får bära eller brista. Vi får utvärdera det hela i höst.

Varför hade vi då inte mer koll på denna plats? Det kan man verkligen fråga sig, den har faktiskt varit lite i glömska. Platsen där man kan ha det som inte är lämplig någon annanstans.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Och i våras beslutade vi oss för att ha vedbacken här, med tillhörande vedbod. Så trästockarna drogs hit.

landet-3

Då gjorde vi provgrävningen, och då, inser vi att vi tänkt fel. Så kan det gå med för snabba beslut. (Om nu ett års grubblande kan kallas ett snabbt beslut…)

Så nu har vi grävt för hand i flera veckor, grävt upp mängder med hallonskott, krattat löv och gammalt gräs. Vi tänker oss att utöka med samma ytstorlek varje år, tills vi får den storlek vi önskar. Vi tänker oss också fruktträd och bärbuskar i anslutning, en örtagård och så småningom en damm med ankor… Tänk vad mycket kul man kan göra!

Landet tar sin form

Landet tar sin form

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Så nu är vårsådden i full gång. När de första fröna kom i jorden, hörde vi också årets första gök.

regnbåge

Sommartankar på vinterns tröskel

På något sätt har lugnet lagt sig över Tuggeliet. Ute har också kylan lagt sig över landskapet som från grått blivit lysande vitt. Vi kastar oss ut så fort solen lyser och dricker så mycket c-vitamin vi kan komma åt. Annars går livet på gården sin gilla gång så här års. Djuren tuggar hö och solar sig också så fort chansen kommer.

Vi planerar och tänker så det knakar i takt med husets knakande temperaturskiftningar. (Det är kallt på golvet, det har visat sig att trossbottnen rasat under köksgolvet på norrsidan. Inget att göra åt nu tänker vi och letar trasmattor. Helst i ull.)

tagetes

Jag sitter redan nu och planerar kommande växtsäsong som helst ska bli lite mer i sin ordning än den senaste. Jag funderar på en grönsaksodling med en 8-årig växtföljd, som innebär att man inte har samma sorts gröda på samma ställe fören 7 år senare, som i sin tur hindrar grödorna från en massa sjukdomar som orsakas av att en växt växer för länge på samma ställe. Men det är lite pyssligt, främst för att man oftast inte vill ha lika mycket av allt man odlar.

En vision om hur gården skulle kunna se ut om några år

En vision om hur gården skulle kunna se ut om några år

Kanske plöja ett grönsaksland innan det tjälas?

Julhyacinten har vaknat

Köksträdgård

Jag hade inte tänkt ha något grönsaksland i år, men såklart blev det så i alla fall!

Vi har som sagt lerjord här på Tuggeliet. Blött är det också, det behövs dikas om överallt. Med en maskin tänker vi oss, inte med spade som är det mest avancerade verktyget för ändamålet vi har idag. Det får bli ett senare projekt därför är det bara att gilla läget. Och läget kan gillas med lerjord, den är bra på så vis att näringen stannar kvar i jorden bättre än i sand, liksom vattnet. Men den är tung att arbeta med och det tar längre tid på våren innan den värmts upp så pass att det går att odla i den. Men på sikt kan den bli riktigt bra, om man hela tiden tillför organiskt material, som kompost, gödsel och odlar gröngödsel. Regeln är att alltid tillföra lika mycket som man tar bort, fast bättre är att tillföra mer än vad man tar bort. Alltså, skördar man en morot så måste jorden få tillbaka den energi och näring som moroten innehåller, tex att låta morotsblasten gå tillbaka till jorden och lite till. En jord ska efter en livstids odling vara bättre än innan, inte sämre. Det är hemligheten med ekologiskt odling kan man säga. Och det tycker vi är bra, att avtrycken man gör på denna planet blir små, eller tillför något gott i stället för att bara belasta.

Men det är också viktigt att man inte överdriver sitt gödslande, då blir det i stället övergödning, som är ett stort problem på vissa håll. Det krävs planering och lite kunskap så man gödslar sin jord vid rätt tidpunkt och att man har rätt mängd.

Vart är vi då i dessa tankar, ja vi har ju inte kommit så långt. Än så länge har vi bara getter här, och gödsel från dem är inte så mycket att prata om. Komposten har inte kommit igång än riktigt.
Vi försöker ordna det på lite andra sätt tills vidare. Odla på höjden till exempel är nog inte så tokig på vår ännu ganska hårda, blöta lerjord. Och så en massa organiskt material, som löv och annat vi hittar här. Och jord från den gamla gödselstacken från gården. Vilken mull! Vi passar på att slå nässlor nu innan dem går i blom och täcker landen med dem. Har de börjat blomma kan de eftermogna och få frön, även efter man slagit dem. Hoppas det går bra, annars odlar vi snart bara nässlor.

Och så kom det sig så, att vi fick lite sättpotatis och lite annat som vi kunde sätta ner i jorden, tack Kalle och Lovisa! Dessutom hade jag en del frö kvar från förra året. Lite man tager vad man haver. Men självförsörjande på grönsaker kommer vi inte bli detta år. Men lite odlarglädje får vi alla fall.

Varje gång jag stoppar ner ett frö i jorden känns det lika omöjligt och rent magiskt, att det skulle gro och börja växa och bli till något ätbart eller vackert. Men så funkar det i alla fall oftast, och varje gång får man då lära sig att ingenting är omöjligt och att livet faktiskt är ganska magiskt.


  • Matilda och barnen hjälper till att så.