Etikettarkiv: Getter

Gräset är grönare på andra sidan

Höförråden börjar ta slut, liksom de torkade löven och nässlorna som vi samlade i ladan i höstas.

Nässlorna var mycket populära av både getter och kanin

Nässlorna var mycket populära av både getter och kanin

Varje dag kastar vi in sly i vinterhagen, men getterna längtar efter grönt!

Gräset är alltid grönare på andra sidan

Gräset är alltid grönare på andra sidan

Och nu kan det nog vara dags att de får komma ut på grönbete.

blogg

Samtidigt är det hög tid för veden att bli huggen och staplad. Influensa och lunginflammation har gjort att arbetet med veden (och mycket annat) har fått vänta, också detta år. I år blir det dock inget hugget för hand då vi lånat en vedklyv av en granne.

blogg-6

De förkultiverade växterna ska avhärdas. Varje dag åker de små plantorna ut och in för att sakta men säkert anpassa sig till uteklimatet, efter att levt hela sitt korta liv omhuldade under lampor inomhus.

blogg-3

Och växthuset levererar!

blogg-7

Det är vår på Tuggeliet!

Killingar!

I söndags när jag kom ut i stallet stod plötsligt lille Locke där. Det är varje gång väldigt speciellt att finna en till liten varelse i sitt stall. Men det var något som inte stämde denna gång, killingen diade och blev omhändertagen av sin mormor! Mamma Solveig stångades bara när Locke kom nära.
Detta var inte bra, och efter att jag ringt till föreningen för allmogegetter för råd, flyttade vi Solveig och Locke till egen box, där vi fick hålla i Solveig medan killingen diade.

En nyfödd Killing måste få sin råmjölk inom de första timmarna och det kunde inte mormor ombesörja.
Vi satt i getstallet i stort sett hela dagen och hjälpte till med di och såg att killingen piggnade till mer och mer.

På kvällen hade mor och son funnit varandra och vi kunde pusta ut! Solveig var förstföderska och då kan det ibland ta lite tid innan de hänger med i vad som händer.

Locke

Locke

Nästa morgon höll Gerda precis på att killa när jag kom ut, Brynolf föddes, en vit liten sak med stora ögonbryn!

Brynolf

Brynolf

Nu var det bara mormor Siri kvar. Hon kunde inte gå tillsammans med Solveig och Locke då hon bara försökte ta över moderskapet. Vi visste inte om hon skulle få inom kort eller långt senare, det syntes inte alls lika tydligt på henne som på de andra getterna.

På onsdagsmorgonen var det Nils som gick ut till stallet och upptäckte att Locke var inne hos Siri i alla fall. Hur i hela friden hade han tagit sig dit mellan boxarna!? Eller… vad är det som händer egentligen… inne hos Solveig skuttade ju en lockig bockkilling omkring som vanligt!

Siri hade alltså också fått en killing. Trots att vi väntade en sista killing men ändå misstänkte att det var en rymling är lite talande för hur det känns när det plötsligt står en till individ bland djuren.

Denna gång var det en getflicka som får heta Gullranda.

Siri och Gullstrimma

Siri och Gullranda

killingar-4

Så nu är det livat. Alla getter kan vara tillsammans igen nu när de har en varsin killing, och de har koll på vem som är vems (iallafall nästan). Killingarna far omkring, mammorna ser oroligt på och det är en härlig kaos här på Tuggeliet.

killingarnana-2

Getterna tar fönstervägen

I höstas hade vi stora funderingar på hur vi skulle bygga om i fjöset för getterna, så de skulle ha möjlighet att gå ut och in som de vill vintertid. Det finns tre utgångar från fjöset, en tar vi som oftast själva, en som för tillfället är blockerad då en utbyggnad från ladan rasat samman, och en som vi tänkte skulle få bli getutgång. Men för det skulle vi behöva bygga ut den boxdelen som getterna är i, dessutom kändes det synd att ta bort den ingången då den är lättast att ta sig in genom med skottkärra mm.

Det finns ett fönster i getboxen, och vi beslutade oss för att det kanske ändå var bäst att använda det, alltså riva väggen under och in med en dörr i stället. Lite besvärligt att riva tegelväggen men besvärligheter har ju inte hindrat oss förr.

Men så fick vi besök, som vi delgav dessa tankar för, då skämtar hon om att getterna kan väl hoppa ut genom fönstret. Jag vänder mig mot henne och undrar hur i hela friden det kommer sig att vi inte kommit på det själva. Det är ju briljant, såklart. Getter älskar att hoppa, och klättra. Tack för den idén Anna!

gettrapp-3

Sagt och gjort. Fönstret (som i alla fall bara bestod av en gammal plastskiva) åkte ut, in med en pall och var så goda…!

gettrapp

Ute ställde vi en gammal trapp som vi hittat på gården, på med nya brädor bara. (Samma trapp som hönsen hade sina sittpinnar på sin första tid på Tuggeliet).

Men getter är ju som getter är, och snart fick vi se vad som lockade dem mest.

gettrapp-2

Juldekorationen av gran, såklart.

Sen tog det inte lång tid innan flocken sprang omkring på andra sidan boxväggen, inne i fjöset. Det var ju inte svårt för dem att klättra ut där.

Så vi fick helt enkelt bygga till lite extra, gran kan dom föresten äta ute.

byggatill

Snart är också luckan på plats. Under nätterna får den vara stängd och getterna inne.

Djurens vinterbo och höstens gång

Det är mycket som ska hända nu under hösten inför den kommande vintern.

Vi har gjort långa listor som vi försöker beta av.
Tidigt i höst var det ladan som skulle höjas, sedan var det ett hönshus som skulle lerklinas och de andra djuren skulle ha någonstans att bli installade. Sen är det pyssel med vindskivor, grundstenar, byte av ytterdörr med mera till bostadhuset. Och så har det varit, för oss nya höstbestyr, som slakt och allt som hör till det och fåren skulle klippas. Såklart också allt vi ville skörda och plocka från trädgården och naturen, och mycket mer.

En del har vi hunnit, annat har vi kvar och det mesta kan nog egentligen vänta om man tänker efter.
Men vi vill ju gärna vara ikapp, men vi måste också lära oss att inte stressa över ogjorda saker. Vi har fått tipset att slänga listan med allt som ska göras, och i stället börja på en där vi skriver ner allt vi gjort. Kanske gör vi så, så småningom…

Vi vill gärna dela med oss av vad vi gjort och lärt oss under den här tiden, så en till sak på listan är att komma igång med bloggningen igen.

Det som i alla fall kändes som någon sorts kulmen den här hösten var när vi förra veckan fick in alla djuren där de ska vara under vintern. Nästa steg, ironiskt nog, är att få ut dem igen, eller rättare sagt bygga så de under dagtid går på lösdrift, ut och in som de vill.

Det var helt klart lite snurrigt här ett tag, hönsen skulle till sitt nya hus, innan de hade flyttat var de i vägen för fåren som skulle bo i hönsens gamla, medan fåren väntade på att komma dit var de i ladugårdsdelen som skulle vara getternas vinterstall. Getterna fick snällt vänta ute på betet tills allt var i ordning.
Men nu så, nu är det rätt.

  • hst-4
  • hst-5

Hönshuset var ett projekt som tog längre tid än vad vi tänkt oss, men vi är väldigt nöjda med resultatet. Vi lerklinade väggarna i en del i ladan, oj vilket härligt material lera är!

Det är inte alltid så lätt för hönsen att hitta rätt nu när de flyttat. Här står Syster och hennes kyckling utanför det gamla hönshuset, men innanför dörren finns numer får.


Idag var det äntligen lite sol på Tuggeliet, efter en vecka med mest regn.

Getterna! Getterna!

Först flyttade vi och kaninen hit, sedan kom vår katt Mini, och nu har vi också fått hit våra tre getter, Gerda, Siri och Solveig. Hönsen återstår men får vänta ytterligare tills vi ordnat ett fint hönshus åt dem. De lider ingen nöd, de har det bra på vårt förra boende med god uppassning!
Det är så trevligt när djuren kommer hit, det var väl ett tag sedan tama betesdjur gick här. Det är tacksamt att de vilda djuren gör sitt också, älgar, rådjur och hjortar, så markerna inte växer igen helt.
Men nu finns det alltså tre damer som gärna betar både sly och gräs och barkar träd som bara den. Getter är verkligen trevliga djur tycker vi, och inte helt fel att börja med heller. De är så anspråkslösa. Har man bara bete på sommaren klarar de sig fint, på vintern klarar de sig på hö. Den hurtiga getägaren har också torkat lövruskor på sommaren, det älskar de att få kalla vinterdagar. När man ändå går ut på kvällarna för att natta djuren, kan man passa på att sätta sig lite hos dem, borsta dem och prata ut om alla sina problem. Och säger man inget förstår de en ändå. Ingen tröstar så bra som en get.

Getter tycker om att vara med där det händer och är väldigt sociala. Det som nästan alltid nämns som det stora problemet med getter är att de är hopplösa att stängsla in. Kryper de inte under, hoppar de över eller rakt igenom. Visst kan det vara så, och har en get en gång kommit på ett sätt att ta sig ut tvekar hon inte att göra det igen. Men så mycket problem med det har vi inte haft. Visserligen har vi hittills på vintrarna haft dem i hage med viltstängsel, så kanske kommer vi få mer problem framöver då vi kommer ha enklare stängsel. Men annars har vi alltid kunnat löst eventuella smitningar. Och som sagt, getter vill vara där det händer, de vill inte springa till skogs för att aldrig komma tillbaka. En förrymd get går nästan alltid fort att fånga in. Problemet är om man har odlingarna eller det gamla äppelträdet precis utanför gethagen… Något jag tror vi ska göra här framöver är att stängsla in odlingarna.
Vi har haft getterna i hage där de kan gå ut och in som de vill i sitt stall. Stallet ska inte vara isolerat men dragfritt och torrt. Ett enkelt sätt är att ha dem på djupbädd, då strör man bara ut halm (eller så drar getterna själva ut ratat hö) över det gamla, så håller sig ytan torr och ger dessutom lite värme, då samma förmultningsprocess sätts igång som i en kompost. På sommaren räcker det med ett vindskydd, vi har byggt ett med tre sidor av lastpallar och sedan lagt på en plåtskiva som tak.

Förutom perfekta naturvårdare ger getter mjölk, ragg, kött, skinn och i viss mån gödsel. Vi har varken klippt ragg eller slaktat ännu, men mjölkat. Det är verkligen trevligt och mjölken använde vi som hushållsmjölk.
Och nästa gång det blir dags för killingar igen kommer vi säkert också börja mjölka igen, om inte annat när man ändå måste separera den könsmogna bockkillingen från sin mamma.