Etikettarkiv: Gårdsbestyr

Ta tillbaka sin åkermark

Tänk den dagen då vi har eget hö till djuren! Och hässjorna står radade på vallen. Vilken känsla! Men så är det inte riktigt ännu. Vi måste först röja upp på ägorna. Det går ganska fort för naturen att ta tillbaka kulturmark, här kommer det först gran, björk och al.

Åkermark på båda sidorna om vägen.

Åkermark på båda sidorna om vägen.

Samtidigt är vi tacksamma för att det inte har växt igen mer än vad det har gjort.
Det kom en tid då småbruken inte var ekonomiskt hållbara längre, då blev man uppmanad att plantera igen åkermarken med gran i stället. Som tur är har det inte skett just här.

Äldre ekonomiska kartor visar ganska tydligt vad som har brukats och vad som varit skog vilket kan vara till god hjälp när man restaurerar gammal kulturmark. Det är ganska enkelt att se spåren i naturen här också, överallt där det inte ligger sten har det varit åkermark.

width="1920"
Vi eldar upp de mindre  träden direkt.

Vi eldar upp de mindre träden direkt.

Men våra åkrar måste också vara betesmark till djuren, därför låter vi några träd stå kvar på vissa ställen. Träden ska stå nära varandra och bilda dungar hellre än att vara utspridda över en större yta.

Åkermarken användes dock sällan till betesmark förr, den odlingsbara marken fick man vara rädd om och nyttja till vinterfoder. Djuren gick på skogen, kanske att de ibland var tjudrade på stubbåkern, där man redan skördat höet.

Nu börjar det bli färdigt.

Nu börjar det bli färdigt.

Ladugårdsbacken genomgår en förändring

Vi hade en gång en vedbod. Den var egentligen ganska söt. Vem vet hur länge den stått där och skyddat den värdefulla veden genom åren. Kanske skulle den kunna börja prata om man lyssnade ordentligt?

Vedbod med insyn

Vedbod med insyn

Vi som ändå vill att det som kan bevaras ska bevaras och tycker att nytt inte alltid är bättre än gammalt, fick denna gång känna oss besegrade av tidens tand. Efter att faktiskt försökt med ett räddningsarbete kom vi fram till att det bästa var att riva detta lilla ruckel.

Sagt och gjort. Redan förra sommaren revs den finaste delen, den som vi försökte laga. Och nu på hösten tog vi resten. Skönt att man har traktor, som fick göra grovjobbet att dra omkull huset.

Hur kul är det inte att riva hus? Barnen var mycket förväntansfulla!

Hur kul är det inte att riva hus? Barnen var mycket förväntansfulla!

Sen fick det bli en härlig brasa av allt ihop. En vedbod ska så småningom byggas upp, fast på en annan plats. Den gamla stod inte så bra där mitt i backen. En backe kan användas till bättre saker…

brand

Samtidigt har framkomligheten till ladan, som används varje dag, varit en aning begränsad, inte minst efter förra sommarens lyft.

I vintras hade vi det en aning besvärligt, när vi varje dag halkade runt mellan stenar och annat bråte.

I vintras hade vi det en aning besvärligt, när vi varje dag halkade runt mellan stenar och annat bråte.

Så nu blev det äntligen dags att ta hjälp av en grävare att hyvla av jord vid ladan och lägga ner dräneringsrör. På några timmar förändrades platsen drastiskt, vår yngsta son lekte att han vandrade omkring på månen. Gräs, rötter och stenar försvann och istället var det öppen jord överallt man såg. Jord och stenar som grävdes bort hamnade på kullen där vedboden stått.

ladagrus-6

Tillslut lades det på grus och nu ser det ut så här.

ladagrus-7

Vi är ganska förväntansfulla nu inför vintern, det kan nog bli en riktigt bra… pulkabacke!

Kalk och lera

Då var det dags för städningen i getstallet efter vintern. Vi började visserligen i våras med att mocka ut den härligt tjocka djupbädden getterna ordnat till sig under vintern.
Ett mindre glamoröst jobb här på gården, ganska tungt men ändå tillfredsställande, jag kom faktiskt på mig själv att gå där och gnola och sjunga som liksom kommer av sig själv när jag mår gott.

kalk

Sedan kunde vi fortsätta med vad vi påbörjade förra hösten, att laga sprickor i putsen med vår fina lerblandning. Recept finns här: Lerklina hönshus

Vår bygd är lite känd för sina blöta lermarker, och det har ju verkligen sina nackdelar, men också fördelar. Här sammanfaller projekten med varandra. I samband med att vi lagar isoleringen under vår stuga, gräver vi bort en hel del lera som samlats där under åren. Leran kör vi bort till stallet och blandar till lerbruk. Bort med den där den gör skada och fram med den där den gör nytta.
Förra året när vi provade vi på lerklining för första gången, upptäckte vi att det var väldigt roligt. Det är lika roligt nu, och dessutom ser vi att det blir ett bra resultat, också över tid. Leran som en resurs här på gården kommer vi nog ha glädje av i många år framöver.

Lagning med lera

Lagning med lera

När lerlagningarna var färdiga åkte kalken fram. Kalkfärg gör det vitt och fint, men ”städar” också upp, ohyra trivs inte bra i kalk.

Vi blandande en kalkfärg med:

2 liter släkt kalk
ca 5-6 liter vatten

När vi blandat ihop kalk och vatten lät vi det stå en stund, ibland över natten, ibland kortare tid då vi var för otåliga med att vänta. Och det verkade gå bra. Kanske är blandningen lite tjock, jag har sett recept på 1 liter kalk till samma mängd vatten. Man får helt enkelt pröva sig fram.

Skyddsglasögon, handskar, och munskydd. Kalk är inte jättesnällt mot kroppen.

Skyddsglasögon, handskar, och munskydd. Kalk är inte jättesnällt mot kroppen.

Det är nästan en magisk känsla att måla med kalken på väggen, särskilt där vi haft lera. Leran blöts upp en aning och med pänseldragen jämnas också lerskiktet ut och blir slätt.
Det ser inte klokt ut först, som att måla med en grå blaskig sörja.

Helt nymålat.  Här har man tidigare lagat med betongputs, viket vi inte rekommenderar.  Betong är för hårt får murade väggar, och kan i sig ge stora skador på teglet.

Helt nymålat. Här har man tidigare lagat med betongputs, viket vi inte rekommenderar. Betong är för hårt får murade väggar, och kan i sig ge stora skador på teglet.

Så här ser det ut när kalken fått torka en aning.

Så här ser det ut när kalken fått torka en aning.

Dagen efter kan man dock se resultatet, tänk att det blir så bra! Förr kalkade man ofta väggarna i ladugårdar och hönshus. Historiska vingslag slår man mot en när man står där inne i kalkar, man vet att man inte är först, någon har gjort detta jobb förr, och det är en härlig känsla.

vitkalk

Efter två lager kalkfärg nöjer vi oss detta år, nästa år kanske det blir mer lagat med leran och nya lager kalk.

Här var det lagat med mest betongputs, varav den skrovliga ytan.

Här var det lagat med mest betongputs, varav den skrovliga ytan.

Bygge av litet växthus

litesensistensens

Ett stort litet steg är att få till ett växthus. Vi vill såklart ha ett stort, stort där vi får plats med massor. Men tills dess är vi stolta att få presentera vårt bygge av ett litet i plast, älskad av höns, växter och ivriga odlare.

I våras kom vi på att vi kunde ha några tomater vid smedjans södervägg. Kankse ställa några fönster eller plast mot.

vaxt

Och växterna var sådda.

vaxt-2

Men vi tänkte sedan att lite mer avancerat kan man faktiskt göra det. Men tiden går ju, och en massa annat har kommit före, så inte fören nu blev det av.

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag. Matilda och Axel i full gång!

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag.
Matilda och Axel i full gång!

vaxthus-2

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Till slut var det nästan färdigt och växterna hade fått flytta in. Nåja, de stod i alla fall där, fast i sina krukor. Några timmar senare har kycklingtupparna också hittat dit. Krafsat bort hela gången, tomatplantor var avbrutna, och klipsen till uppbindning av tomaterna hade av solen smällt ihop till en klump.

Ett växthus har vi i alla fall, fast en nätdörr behöver kompletteras samt ett fönster i taket för luftning.

vaxter

Att hitta sin köksträdgård

Man tror att man har sådan koll, men tiden visar en något annat. Så var det med valet av platsen för vår köksträdgård. Sanningen att säga har den i tanken varit både på det ena och andra stället. Och i verkligheten grävde jag förre året vid den här tiden, upp ett litet land. Där det kunde passa, tyckte jag då. Jorden var inget att skryta om. Lerigt och dant. På våren blött som bara den, under sommarens hetta bildades en hård skorpa. Men med lite arbete löste vi det och fick en skaplig skörd av både potatis, morot, sallat, bönor och ärtor. Det var ju något som gjordes i all hast för att det kröp i fingrarna. Helt enkelt.

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

I år har det funnits lite mer tid för eftertanke och planering. I vintras funderade vi på att skapa en köksträdgård norr om huset. Jorden var inte så kul där heller, men vi trodde att det såg ut så överallt här på gården. Ett tips, när man tror att man har koll på sin jord på sin lilla täppa, kolla en extra gång. Spring runt och gräv och känn efter.

Vi gjorde det till slut. Det var då för väl, för vi hittade platsen. En mullrik, fin, lagom blöt jord i sluttning mot öster. Vi fick i samma veva reda på att husets tidigare ägare hade potatisland på denna plats någon gång på 1960-70-talet.

Perfekt, nästan. Platsen ligger delvis i skugga av våra fantastiska vårdträd, lönnarna och delvis av huset på kvällskvisten. Men det får bli där i alla fall. Det får bära eller brista. Vi får utvärdera det hela i höst.

Varför hade vi då inte mer koll på denna plats? Det kan man verkligen fråga sig, den har faktiskt varit lite i glömska. Platsen där man kan ha det som inte är lämplig någon annanstans.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Och i våras beslutade vi oss för att ha vedbacken här, med tillhörande vedbod. Så trästockarna drogs hit.

landet-3

Då gjorde vi provgrävningen, och då, inser vi att vi tänkt fel. Så kan det gå med för snabba beslut. (Om nu ett års grubblande kan kallas ett snabbt beslut…)

Så nu har vi grävt för hand i flera veckor, grävt upp mängder med hallonskott, krattat löv och gammalt gräs. Vi tänker oss att utöka med samma ytstorlek varje år, tills vi får den storlek vi önskar. Vi tänker oss också fruktträd och bärbuskar i anslutning, en örtagård och så småningom en damm med ankor… Tänk vad mycket kul man kan göra!

Landet tar sin form

Landet tar sin form

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Så nu är vårsådden i full gång. När de första fröna kom i jorden, hörde vi också årets första gök.

regnbåge

Det var en gång en gård full av skräp

Som så många gamla gårdar runt om i landet var denna gården full av bråte när vi flyttade hit. Minnen från tider då man inte slängde någonting för att det kanske skulle komma till användning, och det man trots allt slängde, slängdes utanför dörren på huset. Eller i bästa fall i en hög lite avsides av huset. Bodde man vid havet eller en sjö hade man det ”perfekta” stället att dumpa prylar på.

sopor-7

Ganska långt ifrån den synen vi har på sopor idag, då man slänger allt som är lite naggat i i kanten eller som finns i någon snyggare variant i affären. Men när man slänger, sorterar man och åker med det på rätt plats.

Vi har med tiden blivit stammisar på återvinningscentralen

Vi har med tiden blivit stammisar på återvinningscentralen.

Vi har helt enkelt slängt massor, och fler turer kommer det bli. Den som spar, han har ibland lite för mycket av det goda.

  • sopor-3
  • sopor-6

Det senaste vi slängde, har under året som gått orsakat en hel del kommentarer, så det är liksom i sin ordning att visa att dagen tillslut kom, då skrotbilen fick åka till sin bilskrot. Det var inte helt lätt att dra upp bilen då den saknade framdäck på ena sidan och det andra satt helt snett. Så det fick bändas och trixas med spett och plank. Det var som att bilen in i det sista kämpade för sin plats på Tuggeliet.

skrotbil
skrotbil-2

Men det gick tillslut, så tack och hej lilla bil!

Ibland har det varit både jobbigt och lite äckligt att hantera allt skräp. Men oftast är det kul, och det är en härlig känsla när vi fått iväg ett lass.

En rolig sysselsättning en vacker försommarkväll

En rolig sysselsättning en vacker försommarkväll

Något att kratta på söndag

Våren är här! Och det är som att vakna ur ett ide, vi blir våryra och glömmer tider medan vi gräver, eldar, krattar och sågar. Och lika våryra barn har vi, som springer omkring och hittar på nya lekar, skrattar, och bråkar lite där mellan. Vår!

Vi har haft snö på gården ganska länge, men där det tinade först är den plats jag planerat att ordna klassiska blomsterrabatter på. Jag skulle tro att det funnits något liknande på platsen förr, stentrappan som går rakt nedanför husets entré har sett lite ensam ut. Så äntligen fram med spaden! Tanken är att det ska bli två långa rabatter på varsin sida om trappan, så det blir en gång mellan dem.

grusgang-4

Jag märkte att i kanten av den blivande rabatten var det en hel del grus, och då började jag snegla lite mot vad som skulle bli gången mellan rabatterna. Vi har misstänkt att det kanske har varit en grusgång där förr.

Vi hade hur som helst bestämt oss för att inte ordna någon grusgång där nu. Allra minst försöka gräva fram några enstaka stenar som kanske råkade ligga kvar.
Men nu när jag stod där med spaden i högsta hugg tog nyfikenheten över. Lite kunde jag väl gräva fram, bara för att se, ingen behövde ju veta något…

Det fanns ju massor av grus under grässvålen!

Det fanns ju massor av grus under grässvålen!

När man tänker efter är det lite konstigt att bara gräva fram en fläck, det blir inte så vackert. Och lite svårt att hålla hemligt. Så det blev som det blev, jag grävde fram hela gången!

Och så här blev det. Varje söndagsmorgon ska vi ut och kratta!

grusgangen

När gången var färdig, fortsatte vi grävandet på annat håll…

Blivande köksträdgård

Blivande köksträdgård

Och jag kommer såklart gräva vidare på rabatterna sen också.