Etikettarkiv: Djur

Djurens vinterbo och höstens gång

Det är mycket som ska hända nu under hösten inför den kommande vintern.

Vi har gjort långa listor som vi försöker beta av.
Tidigt i höst var det ladan som skulle höjas, sedan var det ett hönshus som skulle lerklinas och de andra djuren skulle ha någonstans att bli installade. Sen är det pyssel med vindskivor, grundstenar, byte av ytterdörr med mera till bostadhuset. Och så har det varit, för oss nya höstbestyr, som slakt och allt som hör till det och fåren skulle klippas. Såklart också allt vi ville skörda och plocka från trädgården och naturen, och mycket mer.

En del har vi hunnit, annat har vi kvar och det mesta kan nog egentligen vänta om man tänker efter.
Men vi vill ju gärna vara ikapp, men vi måste också lära oss att inte stressa över ogjorda saker. Vi har fått tipset att slänga listan med allt som ska göras, och i stället börja på en där vi skriver ner allt vi gjort. Kanske gör vi så, så småningom…

Vi vill gärna dela med oss av vad vi gjort och lärt oss under den här tiden, så en till sak på listan är att komma igång med bloggningen igen.

Det som i alla fall kändes som någon sorts kulmen den här hösten var när vi förra veckan fick in alla djuren där de ska vara under vintern. Nästa steg, ironiskt nog, är att få ut dem igen, eller rättare sagt bygga så de under dagtid går på lösdrift, ut och in som de vill.

Det var helt klart lite snurrigt här ett tag, hönsen skulle till sitt nya hus, innan de hade flyttat var de i vägen för fåren som skulle bo i hönsens gamla, medan fåren väntade på att komma dit var de i ladugårdsdelen som skulle vara getternas vinterstall. Getterna fick snällt vänta ute på betet tills allt var i ordning.
Men nu så, nu är det rätt.

  • hst-4
  • hst-5

Hönshuset var ett projekt som tog längre tid än vad vi tänkt oss, men vi är väldigt nöjda med resultatet. Vi lerklinade väggarna i en del i ladan, oj vilket härligt material lera är!

Det är inte alltid så lätt för hönsen att hitta rätt nu när de flyttat. Här står Syster och hennes kyckling utanför det gamla hönshuset, men innanför dörren finns numer får.


Idag var det äntligen lite sol på Tuggeliet, efter en vecka med mest regn.

Får

Här går det undan! Nej okej kanske inte på bloggen, men i alla fall på gården.

Nu har vi köpt fyra Värmlandsfår! Det känns otroligt roligt och lite pirrigt att få ta hand om så fina får. Och mitt i allt ladulyftande (och numer också grävande av dräneringsdike), måste vi nu i stället bygga fårhagar. Innan hagarna är färdiga får fåren klara sig med ett litet elnätstängsel. Fåren är snabba med ätandet, så det är lite bråttom.

Vi har varit ute i vår skog och hämtat det närmaste vi har av senvuxen gran, i storlek lagom till stolpar, som vi ska ha till klassiska fårstängsel. Vi tror stolparna håller något längre om man barkar dem, så det gör vi nu. Det är ganska lätt att barka gran, många gånger kan man bara dra av barken. Men till de här smala och kvistiga granarna kändes det lättast med yxa. Tyvärr har vi bara en yxa i den storleken, och som vanligt borde vi ha dubbel uppsättning, precis som med så många andra verktyg, då vi oftast vill arbeta tillsammans. Tills vidare får vi turas om.

Kackel på gården

Och så kom den dagen då vi fick våra hedemorahöns hit till Tuggeliet. En liten liten flock hönor med sin tupp spatserar nu runtomkring på gården och upptäcker nya favoritsandbad och betesplatser. Återigen kommer något hit som gör gården än mer levande! Vi har saknat dem, och deras goda bruna små ägg. Höns har en given plats här tycker vi. Och tack för hjälpen ni på Nordsjö som tagit hand om dem så fint under tiden!

Men ett riktigt hönshus har vi inte hunnit med att ordna än. De får bo tillfälligt i det blivande fårstallet, med sittpinnar, rede, sandbad och ströbädd. De första dagarna fick de vara inne i sitt tillfälliga hus, för att kunna få bo in sig ordentligt, sedan efter några dagar öppnade vi upp en liten lucka. Nu får de gå fritt på gården, tills kvällen kommer, då stänger vi in dem igen för att skydda dem mot rovdjur.

Jag var lite orolig att de skulle virra bort sig och sätta sig i något träd eller liknande på kvällen, eftersom de inte känner platsen så väl. Men oron var obefogad, de vandrade lugnt in och hoppade upp på sina pinnar, som om de aldrig gjort annat. Jag trodde dessutom att de i och med flytten skulle känna sig så pass oroliga, att de skulle upphöra med äggläggandet ett tag, som höns brukar kunna göra. Men tji fick jag igen, redan första dagen låg tre små ägg i redet.
Så, hönsen beter sig som om de aldrig bott någon annanstans än här på gården, så då får väl jag också börja bete mig som om de aldrig gjort något annat.

Ordna hönshus ska vi göra så fort ladan har blivit lite lyft och fått nya bärande stockar och stenar och lite sådant, eftersom hönshuset ska vara i ladan. Och så hoppas vi på att de blir lite fler, runt 25 höns tänker vi oss.

Det har kommit hit lite andra spännande nyheter också. Men mer om det nästa gång…

Getterna! Getterna!

Först flyttade vi och kaninen hit, sedan kom vår katt Mini, och nu har vi också fått hit våra tre getter, Gerda, Siri och Solveig. Hönsen återstår men får vänta ytterligare tills vi ordnat ett fint hönshus åt dem. De lider ingen nöd, de har det bra på vårt förra boende med god uppassning!
Det är så trevligt när djuren kommer hit, det var väl ett tag sedan tama betesdjur gick här. Det är tacksamt att de vilda djuren gör sitt också, älgar, rådjur och hjortar, så markerna inte växer igen helt.
Men nu finns det alltså tre damer som gärna betar både sly och gräs och barkar träd som bara den. Getter är verkligen trevliga djur tycker vi, och inte helt fel att börja med heller. De är så anspråkslösa. Har man bara bete på sommaren klarar de sig fint, på vintern klarar de sig på hö. Den hurtiga getägaren har också torkat lövruskor på sommaren, det älskar de att få kalla vinterdagar. När man ändå går ut på kvällarna för att natta djuren, kan man passa på att sätta sig lite hos dem, borsta dem och prata ut om alla sina problem. Och säger man inget förstår de en ändå. Ingen tröstar så bra som en get.

Getter tycker om att vara med där det händer och är väldigt sociala. Det som nästan alltid nämns som det stora problemet med getter är att de är hopplösa att stängsla in. Kryper de inte under, hoppar de över eller rakt igenom. Visst kan det vara så, och har en get en gång kommit på ett sätt att ta sig ut tvekar hon inte att göra det igen. Men så mycket problem med det har vi inte haft. Visserligen har vi hittills på vintrarna haft dem i hage med viltstängsel, så kanske kommer vi få mer problem framöver då vi kommer ha enklare stängsel. Men annars har vi alltid kunnat löst eventuella smitningar. Och som sagt, getter vill vara där det händer, de vill inte springa till skogs för att aldrig komma tillbaka. En förrymd get går nästan alltid fort att fånga in. Problemet är om man har odlingarna eller det gamla äppelträdet precis utanför gethagen… Något jag tror vi ska göra här framöver är att stängsla in odlingarna.
Vi har haft getterna i hage där de kan gå ut och in som de vill i sitt stall. Stallet ska inte vara isolerat men dragfritt och torrt. Ett enkelt sätt är att ha dem på djupbädd, då strör man bara ut halm (eller så drar getterna själva ut ratat hö) över det gamla, så håller sig ytan torr och ger dessutom lite värme, då samma förmultningsprocess sätts igång som i en kompost. På sommaren räcker det med ett vindskydd, vi har byggt ett med tre sidor av lastpallar och sedan lagt på en plåtskiva som tak.

Förutom perfekta naturvårdare ger getter mjölk, ragg, kött, skinn och i viss mån gödsel. Vi har varken klippt ragg eller slaktat ännu, men mjölkat. Det är verkligen trevligt och mjölken använde vi som hushållsmjölk.
Och nästa gång det blir dags för killingar igen kommer vi säkert också börja mjölka igen, om inte annat när man ändå måste separera den könsmogna bockkillingen från sin mamma.