Hur det gick med odlingarna

Nu hänger squashbladen deppiga ute i landet, förstörda av alla frostnätter den senaste tiden. Deppiga brunfläckiga ärtplantor hänger över ställningen så den nästan rasar samman. Jorden ligger bar på flera ställen, bondbönorna är ett minne blott, liksom potatisen, morötterna, rödbetorna, spenaten. Och majsen som aldrig blev något, en kålrabbi överlevde, liksom den ensamma rödkålen.

Det är tid för att fundera över hur det gick med odlingarna i sommar, vad som gjordes bra och rätt och det som blev helt fel.

Köksträdgården tidig sommar

Köksträdgården tidig sommar

Landet blev klart i senaste laget, och mycket hade blivit bättre bara det kommit i jorden tidigare. Och var det inte väldigt regnigt i sommar? Jag minns det som att man dag efter dag letade efter solen bakom envisa tjocka mål. Våra grönsaker längtade efter mer sol, så måste det ha varit.

  • sommarbilder-3
  • lok

Men helt tokigt blev det ändå inte i slutändan. Frysen har blivit berikad av bönor, mangold och spenat. Jordkällaren tar hand om den lilla potatisen vi satte. Squashen kom igång för sent, men har ändå gett oss en hel del gott de senaste månaderna. Morötterna smakade underbart men var för få. Gul och röd lök hänger i flätor i köket. Landet tar fortfarande hand om rotselleri, purjolök, lite vitkål, mangold, sen sallat osv. I köksfönstret står en flaska ringblomsolja. I det stora hela är vi nöjda.

Ärtor måste såklart finnas till barnen

Ärtor måste såklart finnas till barnen

ringblomma

Det största problemet vi hade med årets odlingar var dock hönsen. Frigående ungtuppar som inte har någon som helst heder i kroppen. Riktiga marodörer. De krafsade glatt runt i jorden, rakade jorden av potatisen och bröt av lökar, krafsade upp morötter, de är glada i bönor och det sägs också att de kan gilla squash…

unghons-2

Vi försökte hålla dem undan med tillfälligt elstaket, utan el dock, och det hade kanske varit bra, för tupparna gick bara obekymrat igenom. På sikt, kanske nästa vår, (som ju kommer vara så lång så lång med massor av tid?) ska vi bygga ett ordentligt staket runt , i trä antagligen. Men hur ska det utformas? Vi vet inte ännu, kanske någon som har något tips?

En ny generation marodörer på gång?

En ny generation marodörer på gång?

Kalk och lera

Då var det dags för städningen i getstallet efter vintern. Vi började visserligen i våras med att mocka ut den härligt tjocka djupbädden getterna ordnat till sig under vintern.
Ett mindre glamoröst jobb här på gården, ganska tungt men ändå tillfredsställande, jag kom faktiskt på mig själv att gå där och gnola och sjunga som liksom kommer av sig själv när jag mår gott.

kalk

Sedan kunde vi fortsätta med vad vi påbörjade förra hösten, att laga sprickor i putsen med vår fina lerblandning. Recept finns här: Lerklina hönshus

Vår bygd är lite känd för sina blöta lermarker, och det har ju verkligen sina nackdelar, men också fördelar. Här sammanfaller projekten med varandra. I samband med att vi lagar isoleringen under vår stuga, gräver vi bort en hel del lera som samlats där under åren. Leran kör vi bort till stallet och blandar till lerbruk. Bort med den där den gör skada och fram med den där den gör nytta.
Förra året när vi provade vi på lerklining för första gången, upptäckte vi att det var väldigt roligt. Det är lika roligt nu, och dessutom ser vi att det blir ett bra resultat, också över tid. Leran som en resurs här på gården kommer vi nog ha glädje av i många år framöver.

Lagning med lera

Lagning med lera

När lerlagningarna var färdiga åkte kalken fram. Kalkfärg gör det vitt och fint, men ”städar” också upp, ohyra trivs inte bra i kalk.

Vi blandande en kalkfärg med:

2 liter släkt kalk
ca 5-6 liter vatten

När vi blandat ihop kalk och vatten lät vi det stå en stund, ibland över natten, ibland kortare tid då vi var för otåliga med att vänta. Och det verkade gå bra. Kanske är blandningen lite tjock, jag har sett recept på 1 liter kalk till samma mängd vatten. Man får helt enkelt pröva sig fram.

Skyddsglasögon, handskar, och munskydd. Kalk är inte jättesnällt mot kroppen.

Skyddsglasögon, handskar, och munskydd. Kalk är inte jättesnällt mot kroppen.

Det är nästan en magisk känsla att måla med kalken på väggen, särskilt där vi haft lera. Leran blöts upp en aning och med pänseldragen jämnas också lerskiktet ut och blir slätt.
Det ser inte klokt ut först, som att måla med en grå blaskig sörja.

Helt nymålat.  Här har man tidigare lagat med betongputs, viket vi inte rekommenderar.  Betong är för hårt får murade väggar, och kan i sig ge stora skador på teglet.

Helt nymålat. Här har man tidigare lagat med betongputs, viket vi inte rekommenderar. Betong är för hårt får murade väggar, och kan i sig ge stora skador på teglet.

Så här ser det ut när kalken fått torka en aning.

Så här ser det ut när kalken fått torka en aning.

Dagen efter kan man dock se resultatet, tänk att det blir så bra! Förr kalkade man ofta väggarna i ladugårdar och hönshus. Historiska vingslag slår man mot en när man står där inne i kalkar, man vet att man inte är först, någon har gjort detta jobb förr, och det är en härlig känsla.

vitkalk

Efter två lager kalkfärg nöjer vi oss detta år, nästa år kanske det blir mer lagat med leran och nya lager kalk.

Här var det lagat med mest betongputs, varav den skrovliga ytan.

Här var det lagat med mest betongputs, varav den skrovliga ytan.

Bygge av litet växthus

litesensistensens

Ett stort litet steg är att få till ett växthus. Vi vill såklart ha ett stort, stort där vi får plats med massor. Men tills dess är vi stolta att få presentera vårt bygge av ett litet i plast, älskad av höns, växter och ivriga odlare.

I våras kom vi på att vi kunde ha några tomater vid smedjans södervägg. Kankse ställa några fönster eller plast mot.

vaxt

Och växterna var sådda.

vaxt-2

Men vi tänkte sedan att lite mer avancerat kan man faktiskt göra det. Men tiden går ju, och en massa annat har kommit före, så inte fören nu blev det av.

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag. Matilda och Axel i full gång!

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag.
Matilda och Axel i full gång!

vaxthus-2

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Till slut var det nästan färdigt och växterna hade fått flytta in. Nåja, de stod i alla fall där, fast i sina krukor. Några timmar senare har kycklingtupparna också hittat dit. Krafsat bort hela gången, tomatplantor var avbrutna, och klipsen till uppbindning av tomaterna hade av solen smällt ihop till en klump.

Ett växthus har vi i alla fall, fast en nätdörr behöver kompletteras samt ett fönster i taket för luftning.

vaxter

Kycklingar!

Vi har äntligen fått kycklingar!

Och glada är vi för det, flocken får gärna bli större!

Vi har försökt få våra höns att ruva länge nu. Vi köpte först 6 stycken ägg från affären, som vi kokade och la ut i redet, i förhoppning att alla dessa skulle få någon av hönorna att ruva. Många ägg i redet kan öka ruvningslusten.

Några dagar gamla

Några dagar gamla

Under flera veckor sparade vi äggen som hönorna värpte.
Men ingen höna verkade villig att ruva. Och tillslut gav vi upp. En eftermiddag stod jag i köket och stekte upp det sista ägget vi hade, då Nils kommer in och säger att en av hönorna verkar ligga och ruva.

Kycklingar på span

Kycklingar på span

Äggen i köket var slut, men i redet kanske det fanns några? Vi hade missat att ta in äggen på några dagar. Samma kväll råkade vi av en slump hitta ett gäng ägg som en höna gömt i en helt annan del av ladan. Vilken tur man kan ha!
Jag smög sedan in i hönshuset, plockade ut alla ägg, ett i taget och mycket försiktigt under hönan, räknade dessa och la tillbaka dem tillsammans med det andra äggfyndet. 11 ägg fick hon nu ligga på.

Den bruna kycklingen till vänster är en tupp tror vi

Den bruna kycklingen till vänster är en tupp tror vi

Så tillslut fick vi våra kycklingar, 8 stycken kläcktes fram och överlevde.

Nu efter ca 3 veckor kan vi börja gissa kön på dessa, min gissning i dagsläget är att det är 3 eller 4 hönor, och resten tuppar.

Kom då mina små kycklingar säger mamma höna men kycklingarna vågar inte riktigt gå ut än.

Kom då mina små kycklingar säger mamma höna men kycklingarna vågar inte riktigt gå ut än.

Att hitta sin köksträdgård

Man tror att man har sådan koll, men tiden visar en något annat. Så var det med valet av platsen för vår köksträdgård. Sanningen att säga har den i tanken varit både på det ena och andra stället. Och i verkligheten grävde jag förre året vid den här tiden, upp ett litet land. Där det kunde passa, tyckte jag då. Jorden var inget att skryta om. Lerigt och dant. På våren blött som bara den, under sommarens hetta bildades en hård skorpa. Men med lite arbete löste vi det och fick en skaplig skörd av både potatis, morot, sallat, bönor och ärtor. Det var ju något som gjordes i all hast för att det kröp i fingrarna. Helt enkelt.

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

Potatisen när den började titta upp i förra årets land

I år har det funnits lite mer tid för eftertanke och planering. I vintras funderade vi på att skapa en köksträdgård norr om huset. Jorden var inte så kul där heller, men vi trodde att det såg ut så överallt här på gården. Ett tips, när man tror att man har koll på sin jord på sin lilla täppa, kolla en extra gång. Spring runt och gräv och känn efter.

Vi gjorde det till slut. Det var då för väl, för vi hittade platsen. En mullrik, fin, lagom blöt jord i sluttning mot öster. Vi fick i samma veva reda på att husets tidigare ägare hade potatisland på denna plats någon gång på 1960-70-talet.

Perfekt, nästan. Platsen ligger delvis i skugga av våra fantastiska vårdträd, lönnarna och delvis av huset på kvällskvisten. Men det får bli där i alla fall. Det får bära eller brista. Vi får utvärdera det hela i höst.

Varför hade vi då inte mer koll på denna plats? Det kan man verkligen fråga sig, den har faktiskt varit lite i glömska. Platsen där man kan ha det som inte är lämplig någon annanstans.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Platsen fick vara gethage ett tag. Bocken Isidor.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Eldningsplats tyckte vi var lämpligt i vintras.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Att lövkomposten fick denna plats var i alla fall inte helt tokigt.

Och i våras beslutade vi oss för att ha vedbacken här, med tillhörande vedbod. Så trästockarna drogs hit.

landet-3

Då gjorde vi provgrävningen, och då, inser vi att vi tänkt fel. Så kan det gå med för snabba beslut. (Om nu ett års grubblande kan kallas ett snabbt beslut…)

Så nu har vi grävt för hand i flera veckor, grävt upp mängder med hallonskott, krattat löv och gammalt gräs. Vi tänker oss att utöka med samma ytstorlek varje år, tills vi får den storlek vi önskar. Vi tänker oss också fruktträd och bärbuskar i anslutning, en örtagård och så småningom en damm med ankor… Tänk vad mycket kul man kan göra!

Landet tar sin form

Landet tar sin form

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

När svålen var borttagen kunde vi gräva ner kogödsel, därefter gräva gånger och forma odlingsbäddar

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Vår potatisplog som vi hittade på en loppis i granngården förra sommaren kom nu till användning.

Så nu är vårsådden i full gång. När de första fröna kom i jorden, hörde vi också årets första gök.

regnbåge