Vårtecken

Också i denna del av Sverige kan man nu skönja vårens ankomst.

Det kanske största vårtecknet som synts till här är jag själv, med spaden i högsta hugg i färd med att fortsätta grävandet av rabatterna här ute. Men såklart har det inte tinat så pass att det går något vidare. Lite här och lite där går, men sen tar det stopp. I morgon kanske det går att gräva ett spadtag till, och nästa dag ytterligare ett. Så får man jobba, inte minst som småbarnsförälder.

Vi har packat fikakorgen flera gånger de senaste dagarna, på skinnfällar sitter vi och lapar sol på trappen. I omgångar springer alla familjemedlemmar och tittar på vår nu största sevärdhet. Vintergäcken, som för varje dag slår ut med ytterligare en blomma.

Det är härligt.

Odlingsplaner

Nu är planeringen för kommande odlingssäsong i full gång och snart kommer, förhoppningsvis, de första fröerna för året vara i jorden. Jag kommer börja med att förkultivera chili och några perenner till blomsterrabatterna.

Detta året hoppas vi bland annat på att morötterna ska räcka långt in på vintern, att vi får röda fina tomater mycket tidigare, gärna till midsommar (drömscenario). Att vi kan odla mycket fler kryddväxter som vi kan torka till vintern, att vi kan få fin sallatskål under hela hösten och att barnen kommer börja älska att äta allt vi odlar, med mera…

vinter-4

Vi skulle gärna vilja öka ut odlingarna ännu mer, så de där morötterna får plats och allt annat som vi skulle vilja ha så mycket mer av.

Förra året när köksträdgården anlades var jag begränsad av foglossning och trötthet av graviditeten. Jag orkade inte gräva så mycket som jag ville. I år har vi en liten bebis vilket också har sina begränsningar såklart.
Planen som den ser ut nu, är att göra så mycket nya odlingsbäddar som vi orkar och hinner, sen får vi se vart vi hamnar, det blir spännande…

Dill

Dill

Jag har gått igenom min fröburk för att se vad jag behöver komplettera och det är en ren fröjd att läsa i frökatalogerna och bestämma vad vi ska odla detta år.
Jag är glad över mina anteckningar jag gjorde förra säsongen, de hjälper mig att minnas vad som gick bra och dåligt, vilken tidpunkt de olika grönsakerna såddes och planterades ut. Sådant tycker jag man glömmer alltför lätt annars. Och nu får vi också tänkta igenom vad vi tyckte om att äta och inte.

Hur som helst är det här en fantastisk period, för det är nästan lika härligt att planera och drömma sig bort (då allt känns möjligt) om sommarens projekt som att sedan utföra dem.

vinter-3

Ta tillbaka sin åkermark

Tänk den dagen då vi har eget hö till djuren! Och hässjorna står radade på vallen. Vilken känsla! Men så är det inte riktigt ännu. Vi måste först röja upp på ägorna. Det går ganska fort för naturen att ta tillbaka kulturmark, här kommer det först gran, björk och al.

Åkermark på båda sidorna om vägen.

Åkermark på båda sidorna om vägen.

Samtidigt är vi tacksamma för att det inte har växt igen mer än vad det har gjort.
Det kom en tid då småbruken inte var ekonomiskt hållbara längre, då blev man uppmanad att plantera igen åkermarken med gran i stället. Som tur är har det inte skett just här.

Äldre ekonomiska kartor visar ganska tydligt vad som har brukats och vad som varit skog vilket kan vara till god hjälp när man restaurerar gammal kulturmark. Det är ganska enkelt att se spåren i naturen här också, överallt där det inte ligger sten har det varit åkermark.

width="1920"
Vi eldar upp de mindre  träden direkt.

Vi eldar upp de mindre träden direkt.

Men våra åkrar måste också vara betesmark till djuren, därför låter vi några träd stå kvar på vissa ställen. Träden ska stå nära varandra och bilda dungar hellre än att vara utspridda över en större yta.

Åkermarken användes dock sällan till betesmark förr, den odlingsbara marken fick man vara rädd om och nyttja till vinterfoder. Djuren gick på skogen, kanske att de ibland var tjudrade på stubbåkern, där man redan skördat höet.

Nu börjar det bli färdigt.

Nu börjar det bli färdigt.

Gården lever vidare

Stugan vi bor i är ett gammalt torp, ännu vet vi inte riktigt hur gammalt, men över hundrafemtio år är det i alla fall alldeles säkert. Torpet tillhörde en större gård innan det i slutet av 1800-talet friköptes, och torparen blev hemmansägare.
Vi vet att det har bott familjer med sju barn, kanske fler, att den äldre generationen fått bo kvar med den yngre. På den tiden hade stugan kök, en liten kammare och ett rum. Vindsvåningen var oinredd. Som de flesta torpen såg ut. Här har det på 1950-talet gjorts en större renovering, där man bland annat troligen höjt taket och därmed kunnat få två rum till.

I oktober blev vår familj på fyra personer fem, då vi fick vårt tredje barn. Här pågår nu det lilla livet, vi har gått in i stugvärmen där vårt viktigaste projekt någonsin stor i fokus, vår lilla familj.

me

När lillen sover och händerna arbetar med stickningen till nästa par ullbyxor går tankarna till livet här förr. På generationer, som här arbetat, slitit och älskat, barn som föds och andra som dött. I denna lilla stuga och gård.
Utanför faller höstmörkret, getterna idisslar, hönsen sover för det mesta på sina pinnar och allt vi vill- och som ska göras ligger för tillfället i någon sorts vila, om än bubblande och ivrigt väntande.

Det känns liksom härligt att känna att gården lever vidare.

detlillalivet

Ladugårdsbacken genomgår en förändring

Vi hade en gång en vedbod. Den var egentligen ganska söt. Vem vet hur länge den stått där och skyddat den värdefulla veden genom åren. Kanske skulle den kunna börja prata om man lyssnade ordentligt?

Vedbod med insyn

Vedbod med insyn

Vi som ändå vill att det som kan bevaras ska bevaras och tycker att nytt inte alltid är bättre än gammalt, fick denna gång känna oss besegrade av tidens tand. Efter att faktiskt försökt med ett räddningsarbete kom vi fram till att det bästa var att riva detta lilla ruckel.

Sagt och gjort. Redan förra sommaren revs den finaste delen, den som vi försökte laga. Och nu på hösten tog vi resten. Skönt att man har traktor, som fick göra grovjobbet att dra omkull huset.

Hur kul är det inte att riva hus? Barnen var mycket förväntansfulla!

Hur kul är det inte att riva hus? Barnen var mycket förväntansfulla!

Sen fick det bli en härlig brasa av allt ihop. En vedbod ska så småningom byggas upp, fast på en annan plats. Den gamla stod inte så bra där mitt i backen. En backe kan användas till bättre saker…

brand

Samtidigt har framkomligheten till ladan, som används varje dag, varit en aning begränsad, inte minst efter förra sommarens lyft.

I vintras hade vi det en aning besvärligt, när vi varje dag halkade runt mellan stenar och annat bråte.

I vintras hade vi det en aning besvärligt, när vi varje dag halkade runt mellan stenar och annat bråte.

Så nu blev det äntligen dags att ta hjälp av en grävare att hyvla av jord vid ladan och lägga ner dräneringsrör. På några timmar förändrades platsen drastiskt, vår yngsta son lekte att han vandrade omkring på månen. Gräs, rötter och stenar försvann och istället var det öppen jord överallt man såg. Jord och stenar som grävdes bort hamnade på kullen där vedboden stått.

ladagrus-6

Tillslut lades det på grus och nu ser det ut så här.

ladagrus-7

Vi är ganska förväntansfulla nu inför vintern, det kan nog bli en riktigt bra… pulkabacke!