Nu slipar vi!

Den här helgen slipar vi golv. Helst ska vi bli klara innan dagen når sitt slut. Vi slipar alla golv i hela huset, förutom badrumsmattan då. De är alltså lacket som vi slipar bort, annars försöker vi ta så lite som möjligt för att inte förstöra den hårda ytan för mycket. Det gör man dock ändå när man slipar, som inte är så önskvärt om man som vi, ska ha skurgolv. Men kommer vi skura ihärdigt och ofta framöver så blir det nog bra. Såpskurning med linoljesåpa gör, förhoppningsvis, golvet mer och mer motståndskraftigt mot allt som man genom åren kommer att spilla.

Inget mer än linoljesåpa kommer vi ha på golvet, inget som ska försöka få det ljusare, eller få det att se mer ut som ett gammalt skurgolv. Tydligen finns det en massa teorier om detta. Vissa lutar sina golv, men det har jag hört kan ha motsatt effekt, golvet suger åt sig smuts och spill som en svamp. Så vi väljer att göra så lite som möjligt, så enkelt som möjligt och så får vi se hur det blir.

Med slipen fick vi sex slippapper med olika grovlekar. Eftersom vi som sagt ska ha skurgolv, och kommer rugga upp ytan det första vi gör när vi skurar, är det ingen mening att slipa golvet helt lent. Så vi slipar med de tre eller fyra grövsta. Sen låter vi det vara.
Men det blir många vändor i alla fall fram och tillbaka, golven är så sneda och ojämna, som sig bör i ett gammalt hus.

Men jag måste säga, att sliperiet gör mig lite nervös. När jag slipar så känns som det att ben och armar börjar rycka och leva sina egna liv. Jag får liksom ingen styrsel och så hoppas det till och så blir det en liten fin grop i golvet. Det är väl säkert en vanesak och jag skulle säkert kunna bli hur bra som helst… men jag överlåter det mesta slipandet nu till Nils. Jag går mest efter med sandpapper i stället där slipmaskinen inte kommer åt. Det är roligt det också!

Kommentera