Köksträdgård

Jag hade inte tänkt ha något grönsaksland i år, men såklart blev det så i alla fall!

Vi har som sagt lerjord här på Tuggeliet. Blött är det också, det behövs dikas om överallt. Med en maskin tänker vi oss, inte med spade som är det mest avancerade verktyget för ändamålet vi har idag. Det får bli ett senare projekt därför är det bara att gilla läget. Och läget kan gillas med lerjord, den är bra på så vis att näringen stannar kvar i jorden bättre än i sand, liksom vattnet. Men den är tung att arbeta med och det tar längre tid på våren innan den värmts upp så pass att det går att odla i den. Men på sikt kan den bli riktigt bra, om man hela tiden tillför organiskt material, som kompost, gödsel och odlar gröngödsel. Regeln är att alltid tillföra lika mycket som man tar bort, fast bättre är att tillföra mer än vad man tar bort. Alltså, skördar man en morot så måste jorden få tillbaka den energi och näring som moroten innehåller, tex att låta morotsblasten gå tillbaka till jorden och lite till. En jord ska efter en livstids odling vara bättre än innan, inte sämre. Det är hemligheten med ekologiskt odling kan man säga. Och det tycker vi är bra, att avtrycken man gör på denna planet blir små, eller tillför något gott i stället för att bara belasta.

Men det är också viktigt att man inte överdriver sitt gödslande, då blir det i stället övergödning, som är ett stort problem på vissa håll. Det krävs planering och lite kunskap så man gödslar sin jord vid rätt tidpunkt och att man har rätt mängd.

Vart är vi då i dessa tankar, ja vi har ju inte kommit så långt. Än så länge har vi bara getter här, och gödsel från dem är inte så mycket att prata om. Komposten har inte kommit igång än riktigt.
Vi försöker ordna det på lite andra sätt tills vidare. Odla på höjden till exempel är nog inte så tokig på vår ännu ganska hårda, blöta lerjord. Och så en massa organiskt material, som löv och annat vi hittar här. Och jord från den gamla gödselstacken från gården. Vilken mull! Vi passar på att slå nässlor nu innan dem går i blom och täcker landen med dem. Har de börjat blomma kan de eftermogna och få frön, även efter man slagit dem. Hoppas det går bra, annars odlar vi snart bara nässlor.

Och så kom det sig så, att vi fick lite sättpotatis och lite annat som vi kunde sätta ner i jorden, tack Kalle och Lovisa! Dessutom hade jag en del frö kvar från förra året. Lite man tager vad man haver. Men självförsörjande på grönsaker kommer vi inte bli detta år. Men lite odlarglädje får vi alla fall.

Varje gång jag stoppar ner ett frö i jorden känns det lika omöjligt och rent magiskt, att det skulle gro och börja växa och bli till något ätbart eller vackert. Men så funkar det i alla fall oftast, och varje gång får man då lära sig att ingenting är omöjligt och att livet faktiskt är ganska magiskt.


  • Matilda och barnen hjälper till att så.

Kommentera