Gården lever vidare

Stugan vi bor i är ett gammalt torp, ännu vet vi inte riktigt hur gammalt, men över hundrafemtio år är det i alla fall alldeles säkert. Torpet tillhörde en större gård innan det i slutet av 1800-talet friköptes, och torparen blev hemmansägare.
Vi vet att det har bott familjer med sju barn, kanske fler, att den äldre generationen fått bo kvar med den yngre. På den tiden hade stugan kök, en liten kammare och ett rum. Vindsvåningen var oinredd. Som de flesta torpen såg ut. Här har det på 1950-talet gjorts en större renovering, där man bland annat troligen höjt taket och därmed kunnat få två rum till.

I oktober blev vår familj på fyra personer fem, då vi fick vårt tredje barn. Här pågår nu det lilla livet, vi har gått in i stugvärmen där vårt viktigaste projekt någonsin stor i fokus, vår lilla familj.

me

När lillen sover och händerna arbetar med stickningen till nästa par ullbyxor går tankarna till livet här förr. På generationer, som här arbetat, slitit och älskat, barn som föds och andra som dött. I denna lilla stuga och gård.
Utanför faller höstmörkret, getterna idisslar, hönsen sover för det mesta på sina pinnar och allt vi vill- och som ska göras ligger för tillfället i någon sorts vila, om än bubblande och ivrigt väntande.

Det känns liksom härligt att känna att gården lever vidare.

detlillalivet

6 reaktion på “Gården lever vidare

Kommentera