test

Författararkiv: Linnea

Ta tillbaka sin åkermark

Tänk den dagen då vi har eget hö till djuren! Och hässjorna står radade på vallen. Vilken känsla! Men så är det inte riktigt ännu. Vi måste först röja upp på ägorna. Det går ganska fort för naturen att ta tillbaka kulturmark, här kommer det först gran, björk och al.

Åkermark på båda sidorna om vägen.

Åkermark på båda sidorna om vägen.

Samtidigt är vi tacksamma för att det inte har växt igen mer än vad det har gjort.
Det kom en tid då småbruken inte var ekonomiskt hållbara längre, då blev man uppmanad att plantera igen åkermarken med gran i stället. Som tur är har det inte skett just här.

Äldre ekonomiska kartor visar ganska tydligt vad som har brukats och vad som varit skog vilket kan vara till god hjälp när man restaurerar gammal kulturmark. Det är ganska enkelt att se spåren i naturen här också, överallt där det inte ligger sten har det varit åkermark.

width="1920"
Vi eldar upp de mindre  träden direkt.

Vi eldar upp de mindre träden direkt.

Men våra åkrar måste också vara betesmark till djuren, därför låter vi några träd stå kvar på vissa ställen. Träden ska stå nära varandra och bilda dungar hellre än att vara utspridda över en större yta.

Åkermarken användes dock sällan till betesmark förr, den odlingsbara marken fick man vara rädd om och nyttja till vinterfoder. Djuren gick på skogen, kanske att de ibland var tjudrade på stubbåkern, där man redan skördat höet.

Nu börjar det bli färdigt.

Nu börjar det bli färdigt.

Gården lever vidare

Stugan vi bor i är ett gammalt torp, ännu vet vi inte riktigt hur gammalt, men över hundrafemtio år är det i alla fall alldeles säkert. Torpet tillhörde en större gård innan det i slutet av 1800-talet friköptes, och torparen blev hemmansägare.
Vi vet att det har bott familjer med sju barn, kanske fler, att den äldre generationen fått bo kvar med den yngre. På den tiden hade stugan kök, en liten kammare och ett rum. Vindsvåningen var oinredd. Som de flesta torpen såg ut. Här har det på 1950-talet gjorts en större renovering, där man bland annat troligen höjt taket och därmed kunnat få två rum till.

I oktober blev vår familj på fyra personer fem, då vi fick vårt tredje barn. Här pågår nu det lilla livet, vi har gått in i stugvärmen där vårt viktigaste projekt någonsin stor i fokus, vår lilla familj.

me

När lillen sover och händerna arbetar med stickningen till nästa par ullbyxor går tankarna till livet här förr. På generationer, som här arbetat, slitit och älskat, barn som föds och andra som dött. I denna lilla stuga och gård.
Utanför faller höstmörkret, getterna idisslar, hönsen sover för det mesta på sina pinnar och allt vi vill- och som ska göras ligger för tillfället i någon sorts vila, om än bubblande och ivrigt väntande.

Det känns liksom härligt att känna att gården lever vidare.

detlillalivet

Ladugårdsbacken genomgår en förändring

Vi hade en gång en vedbod. Den var egentligen ganska söt. Vem vet hur länge den stått där och skyddat den värdefulla veden genom åren. Kanske skulle den kunna börja prata om man lyssnade ordentligt?

Vedbod med insyn

Vedbod med insyn

Vi som ändå vill att det som kan bevaras ska bevaras och tycker att nytt inte alltid är bättre än gammalt, fick denna gång känna oss besegrade av tidens tand. Efter att faktiskt försökt med ett räddningsarbete kom vi fram till att det bästa var att riva detta lilla ruckel.

Sagt och gjort. Redan förra sommaren revs den finaste delen, den som vi försökte laga. Och nu på hösten tog vi resten. Skönt att man har traktor, som fick göra grovjobbet att dra omkull huset.

Hur kul är det inte att riva hus? Barnen var mycket förväntansfulla!

Hur kul är det inte att riva hus? Barnen var mycket förväntansfulla!

Sen fick det bli en härlig brasa av allt ihop. En vedbod ska så småningom byggas upp, fast på en annan plats. Den gamla stod inte så bra där mitt i backen. En backe kan användas till bättre saker…

brand

Samtidigt har framkomligheten till ladan, som används varje dag, varit en aning begränsad, inte minst efter förra sommarens lyft.

I vintras hade vi det en aning besvärligt, när vi varje dag halkade runt mellan stenar och annat bråte.

I vintras hade vi det en aning besvärligt, när vi varje dag halkade runt mellan stenar och annat bråte.

Så nu blev det äntligen dags att ta hjälp av en grävare att hyvla av jord vid ladan och lägga ner dräneringsrör. På några timmar förändrades platsen drastiskt, vår yngsta son lekte att han vandrade omkring på månen. Gräs, rötter och stenar försvann och istället var det öppen jord överallt man såg. Jord och stenar som grävdes bort hamnade på kullen där vedboden stått.

ladagrus-6

Tillslut lades det på grus och nu ser det ut så här.

ladagrus-7

Vi är ganska förväntansfulla nu inför vintern, det kan nog bli en riktigt bra… pulkabacke!

Hur det gick med odlingarna

Nu hänger squashbladen deppiga ute i landet, förstörda av alla frostnätter den senaste tiden. Deppiga brunfläckiga ärtplantor hänger över ställningen så den nästan rasar samman. Jorden ligger bar på flera ställen, bondbönorna är ett minne blott, liksom potatisen, morötterna, rödbetorna, spenaten. Och majsen som aldrig blev något, en kålrabbi överlevde, liksom den ensamma rödkålen.

Det är tid för att fundera över hur det gick med odlingarna i sommar, vad som gjordes bra och rätt och det som blev helt fel.

Köksträdgården tidig sommar

Köksträdgården tidig sommar

Landet blev klart i senaste laget, och mycket hade blivit bättre bara det kommit i jorden tidigare. Och var det inte väldigt regnigt i sommar? Jag minns det som att man dag efter dag letade efter solen bakom envisa tjocka mål. Våra grönsaker längtade efter mer sol, så måste det ha varit.

  • sommarbilder-3
  • lok

Men helt tokigt blev det ändå inte i slutändan. Frysen har blivit berikad av bönor, mangold och spenat. Jordkällaren tar hand om den lilla potatisen vi satte. Squashen kom igång för sent, men har ändå gett oss en hel del gott de senaste månaderna. Morötterna smakade underbart men var för få. Gul och röd lök hänger i flätor i köket. Landet tar fortfarande hand om rotselleri, purjolök, lite vitkål, mangold, sen sallat osv. I köksfönstret står en flaska ringblomsolja. I det stora hela är vi nöjda.

Ärtor måste såklart finnas till barnen

Ärtor måste såklart finnas till barnen

ringblomma

Det största problemet vi hade med årets odlingar var dock hönsen. Frigående ungtuppar som inte har någon som helst heder i kroppen. Riktiga marodörer. De krafsade glatt runt i jorden, rakade jorden av potatisen och bröt av lökar, krafsade upp morötter, de är glada i bönor och det sägs också att de kan gilla squash…

unghons-2

Vi försökte hålla dem undan med tillfälligt elstaket, utan el dock, och det hade kanske varit bra, för tupparna gick bara obekymrat igenom. På sikt, kanske nästa vår, (som ju kommer vara så lång så lång med massor av tid?) ska vi bygga ett ordentligt staket runt , i trä antagligen. Men hur ska det utformas? Vi vet inte ännu, kanske någon som har något tips?

En ny generation marodörer på gång?

En ny generation marodörer på gång?

Kalk och lera

Då var det dags för städningen i getstallet efter vintern. Vi började visserligen i våras med att mocka ut den härligt tjocka djupbädden getterna ordnat till sig under vintern.
Ett mindre glamoröst jobb här på gården, ganska tungt men ändå tillfredsställande, jag kom faktiskt på mig själv att gå där och gnola och sjunga som liksom kommer av sig själv när jag mår gott.

kalk

Sedan kunde vi fortsätta med vad vi påbörjade förra hösten, att laga sprickor i putsen med vår fina lerblandning. Recept finns här: Lerklina hönshus

Vår bygd är lite känd för sina blöta lermarker, och det har ju verkligen sina nackdelar, men också fördelar. Här sammanfaller projekten med varandra. I samband med att vi lagar isoleringen under vår stuga, gräver vi bort en hel del lera som samlats där under åren. Leran kör vi bort till stallet och blandar till lerbruk. Bort med den där den gör skada och fram med den där den gör nytta.
Förra året när vi provade vi på lerklining för första gången, upptäckte vi att det var väldigt roligt. Det är lika roligt nu, och dessutom ser vi att det blir ett bra resultat, också över tid. Leran som en resurs här på gården kommer vi nog ha glädje av i många år framöver.

Lagning med lera

Lagning med lera

När lerlagningarna var färdiga åkte kalken fram. Kalkfärg gör det vitt och fint, men ”städar” också upp, ohyra trivs inte bra i kalk.

Vi blandande en kalkfärg med:

2 liter släkt kalk
ca 5-6 liter vatten

När vi blandat ihop kalk och vatten lät vi det stå en stund, ibland över natten, ibland kortare tid då vi var för otåliga med att vänta. Och det verkade gå bra. Kanske är blandningen lite tjock, jag har sett recept på 1 liter kalk till samma mängd vatten. Man får helt enkelt pröva sig fram.

Skyddsglasögon, handskar, och munskydd. Kalk är inte jättesnällt mot kroppen.

Skyddsglasögon, handskar, och munskydd. Kalk är inte jättesnällt mot kroppen.

Det är nästan en magisk känsla att måla med kalken på väggen, särskilt där vi haft lera. Leran blöts upp en aning och med pänseldragen jämnas också lerskiktet ut och blir slätt.
Det ser inte klokt ut först, som att måla med en grå blaskig sörja.

Helt nymålat.  Här har man tidigare lagat med betongputs, viket vi inte rekommenderar.  Betong är för hårt får murade väggar, och kan i sig ge stora skador på teglet.

Helt nymålat. Här har man tidigare lagat med betongputs, viket vi inte rekommenderar. Betong är för hårt får murade väggar, och kan i sig ge stora skador på teglet.

Så här ser det ut när kalken fått torka en aning.

Så här ser det ut när kalken fått torka en aning.

Dagen efter kan man dock se resultatet, tänk att det blir så bra! Förr kalkade man ofta väggarna i ladugårdar och hönshus. Historiska vingslag slår man mot en när man står där inne i kalkar, man vet att man inte är först, någon har gjort detta jobb förr, och det är en härlig känsla.

vitkalk

Efter två lager kalkfärg nöjer vi oss detta år, nästa år kanske det blir mer lagat med leran och nya lager kalk.

Här var det lagat med mest betongputs, varav den skrovliga ytan.

Här var det lagat med mest betongputs, varav den skrovliga ytan.

Bygge av litet växthus

litesensistensens

Ett stort litet steg är att få till ett växthus. Vi vill såklart ha ett stort, stort där vi får plats med massor. Men tills dess är vi stolta att få presentera vårt bygge av ett litet i plast, älskad av höns, växter och ivriga odlare.

I våras kom vi på att vi kunde ha några tomater vid smedjans södervägg. Kankse ställa några fönster eller plast mot.

vaxt

Och växterna var sådda.

vaxt-2

Men vi tänkte sedan att lite mer avancerat kan man faktiskt göra det. Men tiden går ju, och en massa annat har kommit före, så inte fören nu blev det av.

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag. Matilda och Axel i full gång!

Våra gäster får ibland hjälpa till med ett handtag.
Matilda och Axel i full gång!

vaxthus-2

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Jag försöker övervinna min idé om att jag inte kan snickra.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Grunden muras igen med egenblandad lera.

Till slut var det nästan färdigt och växterna hade fått flytta in. Nåja, de stod i alla fall där, fast i sina krukor. Några timmar senare har kycklingtupparna också hittat dit. Krafsat bort hela gången, tomatplantor var avbrutna, och klipsen till uppbindning av tomaterna hade av solen smällt ihop till en klump.

Ett växthus har vi i alla fall, fast en nätdörr behöver kompletteras samt ett fönster i taket för luftning.

vaxter

Kycklingar!

Vi har äntligen fått kycklingar!

Och glada är vi för det, flocken får gärna bli större!

Vi har försökt få våra höns att ruva länge nu. Vi köpte först 6 stycken ägg från affären, som vi kokade och la ut i redet, i förhoppning att alla dessa skulle få någon av hönorna att ruva. Många ägg i redet kan öka ruvningslusten.

Några dagar gamla

Några dagar gamla

Under flera veckor sparade vi äggen som hönorna värpte.
Men ingen höna verkade villig att ruva. Och tillslut gav vi upp. En eftermiddag stod jag i köket och stekte upp det sista ägget vi hade, då Nils kommer in och säger att en av hönorna verkar ligga och ruva.

Kycklingar på span

Kycklingar på span

Äggen i köket var slut, men i redet kanske det fanns några? Vi hade missat att ta in äggen på några dagar. Samma kväll råkade vi av en slump hitta ett gäng ägg som en höna gömt i en helt annan del av ladan. Vilken tur man kan ha!
Jag smög sedan in i hönshuset, plockade ut alla ägg, ett i taget och mycket försiktigt under hönan, räknade dessa och la tillbaka dem tillsammans med det andra äggfyndet. 11 ägg fick hon nu ligga på.

Den bruna kycklingen till vänster är en tupp tror vi

Den bruna kycklingen till vänster är en tupp tror vi

Så tillslut fick vi våra kycklingar, 8 stycken kläcktes fram och överlevde.

Nu efter ca 3 veckor kan vi börja gissa kön på dessa, min gissning i dagsläget är att det är 3 eller 4 hönor, och resten tuppar.

Kom då mina små kycklingar säger mamma höna men kycklingarna vågar inte riktigt gå ut än.

Kom då mina små kycklingar säger mamma höna men kycklingarna vågar inte riktigt gå ut än.