Som så många gamla gårdar runt om i landet var denna gården full av bråte när vi flyttade hit. Minnen från tider då man inte slängde någonting för att det kanske skulle komma till användning, och det man trots allt slängde, slängdes utanför dörren på huset. Eller i bästa fall i en hög lite avsides av huset. Bodde man vid havet eller en sjö hade man det ”perfekta” stället att dumpa prylar på.
Ganska långt ifrån den synen vi har på sopor idag, då man slänger allt som är lite naggat i i kanten eller som finns i någon snyggare variant i affären. Men när man slänger, sorterar man och åker med det på rätt plats.
Vi har med tiden blivit stammisar på återvinningscentralen.
Vi har helt enkelt slängt massor, och fler turer kommer det bli. Den som spar, han har ibland lite för mycket av det goda.
Det senaste vi slängde, har under året som gått orsakat en hel del kommentarer, så det är liksom i sin ordning att visa att dagen tillslut kom, då skrotbilen fick åka till sin bilskrot. Det var inte helt lätt att dra upp bilen då den saknade framdäck på ena sidan och det andra satt helt snett. Så det fick bändas och trixas med spett och plank. Det var som att bilen in i det sista kämpade för sin plats på Tuggeliet.
Men det gick tillslut, så tack och hej lilla bil!
Ibland har det varit både jobbigt och lite äckligt att hantera allt skräp. Men oftast är det kul, och det är en härlig känsla när vi fått iväg ett lass.
En rolig sysselsättning en vacker försommarkväll
