månadsarkiv: juni 2014

Gott med nässlor

Vi har hittat ett recept på en smoothie som har blivit lite av en favorit just nu, så här i nässeltider.

Mixa 1/2 liter nässlor, 2 bananer (ekologiska!), 4 dl mjölk, någon msk honung, 1/2 tsk malen kardemumma.
I orginalreceptet också 2 msk pressad citron, men vi har inte haft någon citron hemma och det blir gott utan också.
Servera den kall.
Receptet är från boken ‘Det vilda köket’ av Rune Kalf-Hansen och Lisen Sundgren.

Vedhuggningstips

Jag älskar att hugga ved! Det är ett skönt fysiskt arbete där man får en liten belöning varje gång ett vedträ klyvs.

I år har det varit aningens kämpigt med all ved däremot. I vintras fyllde jag upp förrådet för huset där vi bodde tidigare och sedan någon vecka tillbaka är den sista kubben kluven för den kommande vintern här på Tuggeliet. Nu återstår att räta upp vedboden, fixa nytt tak, och till slut kasta in och stapla drygt 30 kubik ved.

Nytt för i år är att jag testat tricket att fästa ett bildäck på huggkubben (något jag sett på olika ställen på nätet och även läst om i Lars Myttings bok om ved). Det har funkat väldigt bra och jag kommer att fortsätta på samma sätt nästa år.

Den största fördelen är att man inte behöver plocka upp sådana bitar som måste huggas flera gånger om och om igen. Det är bara att hugga ner bland bitarna tills man är nöjd med storleken. En annan fördel är att det blir säkrare då däcket fångar upp yxan om den slinter åt sidan på någon bit (inga hugg i smalbenen med andra ord).

Nils lilla vedhuggarskola

  1. Huggkubben ska vara så hög så att skaftet på yxan är horisontellt när eggen träffar vedbiten.
  2. Mitt i varje vedbit brukar det synas en liten spricka. Om man hugger i linje med den sprickan brukar det gå lite lättare.
  3. Sikta mer ut mot kanten än mitt i vedbiten. I mitten så är det lätt att yxan bara kilar fast sig. Jag brukar sikta på den bortre kanten så att yxan går ner genom vedbiten istället för att kanske komma ut och träffa däcket eller luften.
  4. Om det är kvistigt så hugg ut tårtbitar så att kvistarna sitter mitt i tårtbitarna. Det går åt mycket kraft att hugga tvärs över en kvist och man blir lätt både förtvivlad och förargad för att det är så.

Liten hässja

När Nils slog gräs på vägen till ladan tänkte vi att vi kunde passa på att torka gräset på en hässja.
Jag hade tidigare sett en hög gamla störar som kunde vara till att bygga hässjor, så jag gick dit igen för att titta om de gick att använda. Tyvärr hade det kommit så mycket löv och bös på under åren att de flesta var så genomruttna att de gick av bara jag, ja typ, tittade på dem.
Men försiktigt lirkade jag fram några som var skapligt intakta.
Här skulle byggas hässja!

Jag har aldrig byggt en hässja förut. Jag vet inte ens riktigt hur de ska se ut. Men det där är också väldigt lokalt. Jo förresten, jag har byggt en förut, med ståltråd, den traditionen tror jag man har i bland annat på vissa delar av västkusten.


Färdig!


Väldans roligt att bygga hässjor!

En timme senare gick dit för att se om den stod upp.

Happ.

Man får prova igen.


Hoppas den får stå lite längre…

Utespa

Veden ligger på backen, ladan står och svajar och markerna växer igen. Men det är en dag i morgon också. Som vi längtar efter. Men ikväll tar vi det lugnt och njuter av livet, som är minst lika viktigt som någonting annat.

Det har vi gjort med ett varmt bad ute. Vi tog ett gammalt badkar och fyllde det med vatten. Sen var det bara att elda under badkaret, lämpligen med alla kvistar som blir över från vedhuggningen. Enkelt utespa i trädgården, inte alls så tokigt. Vill man ligga i länge när den kyligare kvällen kommer låter man det glöda, en träbräda i botten av badkaret är då dock skönt, för det kan bli lite väl hett i karet ovanför glöden.

Köksträdgård

Jag hade inte tänkt ha något grönsaksland i år, men såklart blev det så i alla fall!

Vi har som sagt lerjord här på Tuggeliet. Blött är det också, det behövs dikas om överallt. Med en maskin tänker vi oss, inte med spade som är det mest avancerade verktyget för ändamålet vi har idag. Det får bli ett senare projekt därför är det bara att gilla läget. Och läget kan gillas med lerjord, den är bra på så vis att näringen stannar kvar i jorden bättre än i sand, liksom vattnet. Men den är tung att arbeta med och det tar längre tid på våren innan den värmts upp så pass att det går att odla i den. Men på sikt kan den bli riktigt bra, om man hela tiden tillför organiskt material, som kompost, gödsel och odlar gröngödsel. Regeln är att alltid tillföra lika mycket som man tar bort, fast bättre är att tillföra mer än vad man tar bort. Alltså, skördar man en morot så måste jorden få tillbaka den energi och näring som moroten innehåller, tex att låta morotsblasten gå tillbaka till jorden och lite till. En jord ska efter en livstids odling vara bättre än innan, inte sämre. Det är hemligheten med ekologiskt odling kan man säga. Och det tycker vi är bra, att avtrycken man gör på denna planet blir små, eller tillför något gott i stället för att bara belasta.

Men det är också viktigt att man inte överdriver sitt gödslande, då blir det i stället övergödning, som är ett stort problem på vissa håll. Det krävs planering och lite kunskap så man gödslar sin jord vid rätt tidpunkt och att man har rätt mängd.

Vart är vi då i dessa tankar, ja vi har ju inte kommit så långt. Än så länge har vi bara getter här, och gödsel från dem är inte så mycket att prata om. Komposten har inte kommit igång än riktigt.
Vi försöker ordna det på lite andra sätt tills vidare. Odla på höjden till exempel är nog inte så tokig på vår ännu ganska hårda, blöta lerjord. Och så en massa organiskt material, som löv och annat vi hittar här. Och jord från den gamla gödselstacken från gården. Vilken mull! Vi passar på att slå nässlor nu innan dem går i blom och täcker landen med dem. Har de börjat blomma kan de eftermogna och få frön, även efter man slagit dem. Hoppas det går bra, annars odlar vi snart bara nässlor.

Och så kom det sig så, att vi fick lite sättpotatis och lite annat som vi kunde sätta ner i jorden, tack Kalle och Lovisa! Dessutom hade jag en del frö kvar från förra året. Lite man tager vad man haver. Men självförsörjande på grönsaker kommer vi inte bli detta år. Men lite odlarglädje får vi alla fall.

Varje gång jag stoppar ner ett frö i jorden känns det lika omöjligt och rent magiskt, att det skulle gro och börja växa och bli till något ätbart eller vackert. Men så funkar det i alla fall oftast, och varje gång får man då lära sig att ingenting är omöjligt och att livet faktiskt är ganska magiskt.


  • Matilda och barnen hjälper till att så.